Som sagt efter buss, tåg, pendel och taxi nådde jag slutstation.
Sigtunastiftelsen, numera allmänt kallat himmelriket. Vilket ställe. Självklart gjorde deltagarna sitt till, och seminariets inriktning också, men ändå, när stället är som paradiset blir ganska mycket bra och lätt:-)
Mitt rum med utsikt över trädgården och Mälaren.
Runt denna trädgård var det orangerier, påminner verkligen om en klosterträdgård. Vill tillbaks lite senare på säsongen för att se allt i blom.
Man blir bortskämd till och med i hissen:-)
Orangeriet, här var vi många som satt så fort tillfälle bjöds, och det bjöds ganska ofta.
Ni förstår ju hur nära paradiset man hamnat när rummen på stället heter som de gör. Lägg där till att nästan all inredning var väl anpassad till atmosfären och att man använde tyger av Josef Frank. En sak är säker, på ett eller annat sätt kommer jag att återvända.
7 kommentarer:
Hyr man alltså ut till vilka konferenser som helst eller var det ett seminarium med kristen humanism som grund? För det är väl det stiftelen sysslar med?
§ 1 Sigtunastiftelsen, som begynner sin egentliga verksamhet år 1917, har till uppgift att i tacksamt minne av reformationens gåva och i känslan av dess förpliktelser stödja och bereda hem åt frivilligt arbete för luthersk tro och kyrklig bildning i vårt land.
Just det!
Jag har varit där på talautmöte och det kändes inte särskilt kristet. Det närmaste Luther man kom var nog att det spikades upp ett antal teser på konferensblocken. Men miljön är himmelsk så jag stämmer in i Simones lovord.
Annaa, detta var ju ett seminarium om "Meningen meningen med allt" i samarbete mellan Riksteatern, Sigtunastiftelsen och Svenska kyrkan, så jag tror de följde stadgarna väl:-) Det var både teater och andakt.
Lae, vilken årstid var du dä??
Ett fantastiskt ställe som gett mig en fantastisk upplevelse.
Åh vad roligt att se bilder därifrån! Där var jag för 35 år sen första gången och jag tyckte det var en så otroligt spännande miljö som stimulerade min fantasi. Där skulle man kunna förlägga handlingen i en spännande deckare...
Jag tror det var i november 1996 och det följdes sedan upp med en retreat i Vadstena kloster i slutet av april 1997. Det var en fantastisk upplevelse. Vi väcktes på morgnarna av Birgittasystrar som sjöng gregoriansk musik i korridoren. Men intrycket beror nog en hel del på sinnestämning och mötesinnehåll.
Skicka en kommentar