Livet på en pinne.

Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Sjöng Lena Andersson på 70-talet. Jag svarar många år senare, -inte ett dugg. Hade nästan gett upp att få en helg på Bassholmen när sonen som varit motsträvig plötsligt föll till föga och vi med kort varsel kunde åka ut. YR.no lovade fint fredag och lördag, det räckte för mig. Packade i en hast, tänk så bra det blev! Inte var det mycket vi glömde och det vi glömt klarade vi oss utan:-) Anlände ganska sent och gav oss i solnedgång av till vandrarhemmet för att hämta vatten.

Fnissade åt att någon inte kan hissa flaggan rätt och riktigt. Fyllde våra dunkar och vandrade på plaskvåta stigar tillbaks.

Tog ett kvällsdopp och tittade på båtar som lade sig i rännan för en natt i lugnt vatten.Så sänkte sig natten och vi försjönk i viktiga saker som Yatzy och Alfapet!

Sannerligen är det livet på en pinne, eftersäsong på Bassholmen.