onsdag 1 februari 2012

Projekt livet tror jag det är.

Har lite dåligt samvete för att bloggen inte uppdateras så ofta längre, kommer inte lova bot och bättring men jag är medveten om problemet. Det är livet som smugit sig på. De senaste åren har jag förvisso varit aktiv men jag har inte arbetat, då fanns det tid på ett annat sätt. Nu är jag fortfarande aktiv och arbetar tiden tar slut. Jag säger konsekvent nej till mer engagemang. Skattar väldigt noga vad jag gör och varför. Det gäller att prioritera rätt i en tid då livet liksom smyger sig på. Eller smyger och smyger de kommer med stormsteg.
Jag kämpar på, somliga veckor är förfärliga i regel det vi hemma kallar "fullmäktigeveckor" då är måndag och onsdag automatiskt upptagna kvällar, gäller att styra bort övrigt då, det lyckas sällan och inte allt för sällsynt är att både tre och fyra kvällar är upptagna just de veckorna. Så vill vi inte ha det.
Nu i februari blev fullmäktige inställt och för mig blev det fria kvällar till skänks, motages tacksamt:-)
Efter en helg borta och sedan full rulle hela veckan är varje ledig kväll viktig, det finns ingen som sköter hemmet om inte vi gör det har vi konstaterat, ingen Inga och ingen Rut...
Låter det gnälligt? Det är inte meningen jag gillar livet och jag gillar det jag är i just nu. Arbetet är stimulerande och jag får otroligt mycket feedback. Med små medel jobbar jag med synintrycken på huset och beröm och kommentarer flödar.
Häromdagen hörde jag t.ex ett par säga till varandra.
- Det blir så fint och det händer något på varje våning, tror du de fått väldigt mycket pengar?!
Jag sa inget men jag ville ropa, nej lika liten budget som förr, bara ny chef.
Projekten fortsätter, såväl hemma som på jobbet och i föreningsvärlden.
På jobbet går jag dessutom en utbildning där projekt är ett måste, kommer hitta tid att sitta med det också det är jag övertygad om. Annars är det just tiden som är en bristvara nu när livet sakta smyger sig på.

2 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

och samtidigt är det så härligt ... dj-vla knipa det där, livet. Men det gäller då att höra det de säger och ta det till sig. Det är ju inte berömmet som är målet, bara bekräftelsen på att man nått det. :)

Fritt ur hjärtat sa...

Anders, men visst är det så, om jag fick göra om vet jag egentligen inte en enda sak jag skulle ändra på:-)
Och beröm det är härligt!