Ganska många är de år jag inte gått i tåget med partikamrater på 1a maj, varje år känner jag mig som en buse. Det blir inget tåg för mig i år heller. Det blir ryggläge och högläge, förhoppningsvis på en solig altan med tillräckligt mycket lä för att det ska bli skönt.
Jag vilar mig i form inför sprutan i höften imorgon. Det är också ett sätt att välkomna 1 maj........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar