tisdag 11 februari 2014

På en höft!

Det går på lösa boliner nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Släpp kontrollen, släpp in fler och involvera flera. Svårt för ett kontrollfreak som jag. Uppenbarligen har jag börjat förstå att jag har begränsningar. Visserligen först när det sagt stopp men ändå, bättre sent än aldrig. Omkring mig är människor oroliga över mitt tempo och min entusiasm, det har inte oroat mig särskilt, inget nytt att jag är som en duracellkanin. Egentligen är det heller inte nytt att kroppen säger stopp, jag hade bara förträngt hur det är. Mina knä är en väl känd historia som jag försökt glömma så gott det går. Ett nytt problem uppstod för ett par år sedan då ena höften började göra ont. Jag löste problemet genom att gå till doktorn och få en spruta. Cortison är ibland en fantastik sak att ta till. När nu värken i höften är tillbaks försökte jag samma sak igen, men med dåligt resultat. Jag har hamnat i en rävsax och måste erkänna att jag inte klarar av detta längre. Jag kan inte gå, inte sova, inte sitta, det gör för ont. Jag hoppas såklart på att det bara är en inflammation som är borta på en månad, men röntgen imorgon lär tala om något annat och innerst inne förbereder jag mig för att vara borta länge från jobbet. Därav alla trix för att släppa kontrollen, släppa in fler, engagera andra i det jag sköter.  Imorgon är det premiär för lunchteatersäsongen. Jag ska inte vara där. Idag har vi gjort körschema, komihåg listor och haft massor av peptalk. Personalen är van de har varit med i många säsonger nu, den det är värst för är säkert mig. När det verkligen gäller imorgon, ja då ligger jag på en röntgenbrits, med lite tur kommer jag ha svar inom någon vecka.  Fram tills dess får jag göra som jag gjort ett tag nu, mitt bästa men det går på en höft :)

1 kommentar:

Anonym sa...

Hoppas det går bra. Ta det lungt vi är bara människor kroppen säger ifrån. Låt andra göra jobbet.