Stopp i lagens namn!

Det räcker nu, ja med att tiden går fort menar jag. Har haft min första semester på T R E ÅR !!!! Och det valde jag denna sommar. Förstår ni hur jag har haft det? Jag är så tacksam att inte livets fokus är min värk och allt annat elände. Jag njuter i fulla drag. Vi har fortsatt som vi lovade i början av sommaren, att Leva livet nu.
Jag har blivit farmor till en underbar liten guldklimp. Det perfektaste bland perfekta. Ni trodde väl inte annat.
Vi har också fortsatt med trädäcket och staketbygget så nu är det faktiskt färdigt! Snyggt blev det också. Vi har hjälp mor att flytta. Vi fortsätter att bada. Äta gott. Sola och åka små utflykter. Häromkvällen skrev jag en lista på måsten i sommar, sådant vi hittills inte hunnit med, den blev oroväckande lång. Tur vi har sommar till i september. Kusten är dessutom lite trevligare efter skolstarten när de flesta återvänt till sina hem.
Lite oförhappandes ska jag också alldeles ensam ha egentid i Falun. Ska köra sonen och några grabbar till en festival, sedan blir jag liksom kvar. Finns till hands men stör inte om de inte vill eller behöver. Nu googlar jag på allt om Falun. Hoppas på trevliga dagar. Har redan insett att de har gott om antik och loppisbutiker. Hoppas killarna reser lätt så det finns plats i bagaget till eventuella fynd.

Inte bara sommaren är lång. Dagarna är långa också. Igår bestämde vi ungefär vid lunch att vi skulle ta en tur till min barndoms Bovall. Jag längtar ständigt dit men har sedan mina morföräldrar dött och huset är sålt, ingen som helst anknytning, mer än minnen. Det är en konstig känsla, att höra dit men inte höra dit. Skönt att vi har nära! Först badade vi på Skomakarudden och jag blev nästan besviken över att jag inte kände någon där. Lite fina bilder blev det i alla fall. 

Därefter for vi till vårt favorittillhåll. Café Olivia. Ligger i Gerlesborg på KKV. Alltid lite spännande eftersom de drivs ideellt och kvalitén på utbudet är varierande. I går var det väldigt bra!

Men vi var liksom inte färdigbadade. Vi åkte till Badholmarna. Trotsade mina knä och höft och "skevade" över broarna och längst ut. Knepig stege i och ur havet men jag är envis som en åsna. Ville jag bada där så gjorde jag det.  Det är obeskrivligt skönt i vattnet. Har aldrig sett folk simma så obekymrat. Ingen rädsla för maneter, det är befriande. Häftigt värre blev det också när havet började "koka!!

Sill i stim som kör upp mot ytan jagad av makrill. Ett fascinerande skådespel.

Vädret slog om och innan vi packade ihop satt vi och skådade hur himlen ändrade färg och alla båtar sökt sig till hamn. 

Vi hann nästan till bilen innan skyfallet kom. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha det såhär. Trots att jag har världens roligaste mest utmanande och stimulerande arbete känns just nu semester som det enda rätta. Så Stopp i lagens namn. Det är bra, precis här och nu.