Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land, där små citroner gula, de växa uppå strand.....

Upp på strand vet jag inte, men vi såg citroner växa! Och mycket annat.. men vi tar det i rätt ordning. Italien är ett vääääldigt avlångt land.  Vi åkte genom tre årstider på 2 dagar. Från vinter i Nord Italien for vi mot varmare breddgrader och det var läckert att se skiftningarna. Vi for från kala träd till träd med gula löv för att stanna där allt fortfarande var grönt, bar frukt och somligt också blommade. Vi funderade och diskuterade om mycket under de många milen. Åker en motorvägen ner skärmas en kanske av en del från idyllerna och det vi såg var beklämmande. Italien är så som vi tolkar det ett land märkt av ekonomiska kriser och arbetslöshet.Så mycket skräp längs vägkanterna har vi aldrig sett någon annan stans. Sannerligen tyder det på likgiltighet. Så mycket övergivna hus, både bostadshus , fabriker och annat. Nedlagda gårdar och odlingar. Stundom är det riktigt deprimerande.  Motorvägen kostade för övrigt drygt 700 kronor att färdas på. Apropå trängselskatt och avgifter. Enkel väg. Spongano nådde vi vid lunchtid, då hade vi kört genom Leece som är närmsta stad och det  var så rörigt i trafiken att vi nästan smällde av. Vi valde att skratta. De ser ju att vi är turister sa vi lugnande när de hetsiga Italienarna tutade som besatta. Men det vill till att hålla rytmen, de kör fem i bredd när det är trefiligt, och då har de parkerat innanför det. PHU. En överkörd cyklist såg vi faktiskt också, men inga bilolyckor.

 När vi nådde Spongano var vi hänvisade till en grön port. Det gjorde att vi vid den bruna porten trodde vi kommit fel .....

Skylten skvallrade om att vi var rätt men porten var inte grön som i beskrivningen.  Vi irrade runt mellan det som vi uppfattade som 2 små torg. Körde runt kvarteret  flera gånger. Till slut stannade vi ändå vid skulpturen och tog en promenad Kikade in genom en grind och det kändes helt surrealistiskt när jag i änden av en lång allé innan för  ser en figur jag känner igen.

Hannu, en av våra värdar strosar i gången med ett fång blommor. Vi hade kommit rätt! Det blev stora famnen. Vi fick träffa Sanna, vår andra värd och blev visade till vårt rum.Vilken känsla att efter 270-80 mil äntligen vara framme.

 När Hannu och Sanna for till flygplatsen för att möta resten av gruppen kikade vi runt i Spongano.

Och lite i palatsets trädgård.Så småningom kom gruppen och kvällen till ära hade ägarna till palatset förberett vår måltid. 

I den vackra matsalen sprakade brasan och mat tillagad av Alessandro Bacile Di Castiglione åt vi vår första gemensamma måltid och lärde känna varandra.

                                  

Dag 2 startade direkt på morgonen i det vackra köket. Vackert stort beredningskök, men faktiskt ganska svårarbetat. Det var förhållandevis få arbetsbänkar, fler spisar, bänkarna är låga och av någon anledning fanns det lika mycket av det redskap vi behövde en trappa upp.

Trappornas trappa. Vi får i alla fall snygga vader skojades det friskt om. 

 Gruppen är arbetsvillig, det märks att vi har kommit för att vi har ett gemensamt intresse. Vi vill ha ut något av detta. Till varje måltid lagade vi många rätter. Delades i i matlag och jag tror vi alla har jobbat med alla och testat de flesta råvaror på ett eller annat sätt.

 Här är allra första måltiden på det fantastiska Palatstaket. Många fler intogs sedan här. Främst frukostar. Varje rätt får presentation och gruppen berättar vad de gjort och hur. Många gånger förundras vi över enkelheten. Ganska omedvetet är nästan allt vegetariskt. Lite fläsk eller skinka som smakförstärkare ibland, ändå är det inte som jag hör, någon som saknar kött. Luncherna började lagas vit tiotiden och åts vid tolv-ett.....

Middagen åts sent då hade det varit flera timmars arbetspass i köket innan. Mycket handlade också om uppläggning och att det vi åt var en fröjd för ögat. Jag som normalt stupar i säng vid tiotiden fann mig sittande till bords ungefär vid den tiden och länge därtill. Sol, värme, underbara människor och mat gör något med en. Jag mådde så gott där och då.
Mer om Italien, intrycken och maten kommer i nästa inlägg.