Känslan, ni vet den känslan....

 När man kliver iland och faktiskt tror man kommit till paradiset. Ni vet den känslan....

 När man sedan kollar alla detaljer och tror att första känslan är rätt....

 Nu behöver vi inte fundera på vart min favorit pippiflax kommer ifrån:-))

 Eken är väldigt vacker, och stor.

  Jag som sörjt att jag missat blåsipporna fick en titt i alla fall.

 Allt verkar designat;-)

 En rolig känsla att bestiga toppen för att titta ut över vattnet..... och inte hitta det;-)

 Vårkänslan satt i hela tiden.

 Funderade på om vi möjligen har råd med huset i framkant:-)

 Såg ingen sand, men det står ju på skylten så det är säkert rätt;-)

 På parad. Vackert!

 Ruiner efter ett tegelbruk.

 Vad ser du??

 Grillkåtan, en mycket bra plats framåt natten när alla badat/bastat klart och hungern gjorde sig påmind.

 Här fanns allt, och vi fick plats alla 14.

 Läckert att kliva ut från bastun och se denna glida in och fickparkera.

 Mitt emellan bastuhuset och grillkåtan stod badtunnan.

 Grillkåtan framåt natten..

 Söndagsmorgon och jag sökte mig till mina element, kala klippor och vatten.

Så samlade vi ihop oss för avfärd och jag fick direkt känslan att detta har  vi inte gjort för sista gången, kanske inte Lurö igen men säkert något liknande, ni vet känslan, detta vill vi göra om.

Att växa genom möten.

För att vara vi var packningen ovanligt lätt, lite förnödenheter, lakan och vin. Man klarar sig långt på det! Målet för resan var Lurö, men först Säffle för att möta vår guide och en av dem i det för oss helt nya sällskapet. Kändes lite modigt att i vår ålder kasta sig iväg med helt nya människor till en ö mitt i Vänern. Tänkte logiskt att mannen i sällskapet som jag är bekant med knappast omger sig med dumdryga och otrevliga människor. Så rätt jag hade! Jag är lyrisk inte bara över ön utan också över dessa människor vi tussades ihop med. Från start till mål var det genuint trevligt. Jag övervann en ångest eller två... Jag BADADE I VÄNERN, jo då, efter bastun var det riktigt skönt och för kroppen gjorde det mer gott än ont. Konstaterar att Kay Pollak visste vad han pratade om redan på sin tid, jag läste "Att växa genom möten" med stor behållning då och jag växte genom möten med stor förundran nu. Samtal om stort och smått med genuint trevliga och godhjärtade människor. Både Lurö och människorna vi åkte med får gärna bli en del av våra liv i framtiden.

Naturligtvis hade jag kameran i högsta hugg:-)

 Längst ut på Värmlandsnäs for vi för att komma till båten.

 Ser samma ut som på västkusten men det saknas vissa dofter.

 Ankomsten verkar lovande, de hade börjat värma badtunnan och bastun åt oss.

 Fyrhuset som vi alla 14 bodde i.

 Rummet hade allt, utsikt....

 Och det man kunde behöva;-)

 Matsalsdelen, en kort promenad från boendet.

 När solen sjönk över Vänern

 intog vi grillkåta, bastu, badtunna och Vänern.

 Söndagen togs tillvara med både solande på klippa

 och skogspromenad. Jag har aldrig varit så lycklig över fågellivet på en plats. Men det får bli ett eget inlägg..

I strålande sol kom vi och i strålande sol for vi, för att återvända, det är jag övertygad om.