Livet har sina goda stunder♪ ♫

Makrillmete i Gullmaren blev anledning till spontanfest. Med 35 firrar i fångsten gällde det att få många runt bordet. Lyckades skrapa ihop 8 vuxna och en tonåring. 4 makrill var alt som blev över :-)

Hemska öde!

Så fruktansvärt onödigt! Vi kunde nöjt oss med pizza. Fettstänk, hemska öde.

Jag talar med kluven tunga.

Vi håller fortfarande på med framsidan av huset, uteplatsen börjar ta form och bli som vi tänkt. Nu är det dags att ta övriga bitar och fixa till, maken lyfter plattor, flyttar sten och sliter som vanligt rätt bra. Jag sitter (som vanligt) och rensar lite ogräs, pekar och kommenterar eller dricker kaffe.

Jag har i ett par dagar varit ganska mycket sämre. Inget av benen bär mig, det vänstra som skall avlastas gör konstant ont och jag har hemska krypningar och ilningar ned i skenbenet, undrar om det är något som skaver på en nerv eller om vävnaden börjar säga ifrån. det högra benet som ju står på tur för operation, orkar helt enkelt inte med all belastning längre, det gör så fruktansvärt ont att jag tror jag förlorar förståndet! Har funderat på att ringa extra och få akuttid, men till vad? Det är ju bara en doktor som gör det som skall göras. Jag är vettskrämd inför operationen just för detta. Om inte höger håller nu hur skall det då gå när vänster är av och inte ens får nudda i golvet?! Jag tror jag blir tokig.

I all fall sitter jag där och peppar maken med arbetet, klockan drar iväg vi har kostat på oss en lugn morgon med massa gos och mys:-) Egentligen hinner vi knappt börja innan han konstaterar att han borde ringa min far, de har pratat om att fiska idag. Han gör så och det blir bestämt att det är okej väder, morfar, make och son skall fiska. Jag känner paniken komma krypande, men alla stenar så, ogräset, plattorna, helt enkelt det som garanterat inte blir klart, när skall vi ta det?! Men jag hör mig säga,- åk och fiska du älskling det kan du behöva! Det här går inte ifrån oss, vi får väl ta det till våren om det kniper.

Han hjälper mig med lite ogräs och så packar vi ihop ute och går in och de fixar fiskeredskapen. Väl på väg säger de, hoppas det nappar bra nu, makrill ikväll vore väl inte fel?! Jag hör mig säga, -nej det var längesedan, det skulle sitta fint.

Men jag tänker, då måste jag ju steka på min nya spis:-(

Kan bara konstatera att jag är en oärlig typ som talalar med kluven tunga. Eller är jag månne omtänksam??

Jag går i väntans tider.

Make och son stack ut med båten, laddade med spö och pilk. Hoppas Fiskekvoten är lika stor som sist, då väntar jag gärna.

Uppdaterat: Nu puttrar 8 härliga makrill i pannorna, eftersom vi är två som äter räcker det i flera dagar! HÄRLIGT.