Sexuell läggning i repris.

Läser på Aftonbladet debatt precis det jag själv gått och funderat på. Men det är ju med nöd och näppe man vet om man vågar yttra sig utan att stämplas som om man är diskriminerande.

Jag tycker verkligen som debattören, hela den här Pridegrejen, för mig ger det ett löjets skimmer, extrema exhibitionister som visar upp sig, fläker ut sig. Jag undrar när stod jag och min make på ett lastbilsflak genom stan och hånglade?! Skulle det göra oss mer jämställda.

Trevligt med fest, fina kläder och säkert bra med uppmärksamhet, men kan det göras på annat sätt?? I januari skrev jag Varför är den sexuellalägningen viktig?? debattören i Aftonbladet visar att jag inte är ensam om mina funderingar.

Jag kan inte "skryta" med en enda homosexuell vän, jag har sett att det är på modet. Men min bästa chef genom tiderna var gift med en man och det berörde mig inte, en gammal klasskamrat är lesbisk och jag kunde inte bry mig mindre. Tror man på fullt allvar att den här galan gör folk mer förstående? Jag tvivlar.

Kommentarer som gör en glad.

Ibland inser jag att jag tar upp "kännsliga" ämnen, ganska okänsligt. Jag är nog en ganska okomplicerad människa. Jag blir arg och glad med samma frenesi Har lika nära till skratt som till gråt.

Jag har de senaste fått uppmuntrande mejl eller kommentarer, dels det jag skrev om sexuell läggning, Etanoldebatten och annat också. Jag har fått beröm så jag rodnar för att jag skriver bra och borde våga satsa på en bok.

När en tråd faller platt undrar jag alltid varför. En sådan tråd var den om Heljerödshemmet. Jag skriver ju ändå på Sbloggar så jag trodde kanske att någon skulle reagera. Men icke. Jag är sedan tidigare kritisk till S alla reformer, och hoppas att vi i den förändring som nu ska ske, kan ändra på en del av misstagen.

När inlägget om Heljerödshemmet inte fick någon kommentar tänkte jag ganska enkelt att ämnet är för svårt att diskutera.

Döm om min förvåning när jag då idag fått en kommentar, det är ju längesedan jag skrev den. En kommentar som dessutom var väldigt glad över det jag skrivit. Jag fick också frågan om jag funderat på att skicka den som insändare till Bohusläningen.

Det har jag verkligen inte. Men eftersom jag är som jag är kopierade jag den omgående och skickade iväg, som insändare till Bohusläningen. Tycker de som kämpar för Heljerödshemmet att den kan tillföra något ställer jag gärna upp.

Återigen börjar en period av det jag är så dålig på. Väntan! Jag ska vänta och se om den kommer med. Men det vägs upp av att jag får kommentarer som gör mig glad.