Intet är som väntans tider.

Har inte fått posten än idag, jag väntar varje dag. Har ännu inte fått någon operationstid. Om jag bara får veta när blir allt lättare. Nu försöker jag planera men vet egentligen inte alls om jag är flyttbar eller ens hemma. Vi har planerat sonens födelsedagskalas nästa vecka nu i alla fall. Kommer det en kallelse idag lär jag inte bli opererad nästa vecka ändå. En sak i taget. Dag läggs till dag. Det är faktiskt hemskt. Inte så att jag idag fruktar operationen utan just all ovisshet. Hur mycket vågar jag planera? Har tagit mig friheter ekonomiskt och beställt böcker. Förra gången lånade jag böcker. Maken skulle då sköta att de lämnades i tid och byta till nya. Det blev problem när de jag siktat in mig på var utlånade och han skulle lösa det med egen fantasi. Nu har jag shoppat loss istället Pocket! Vad gjorde människan innan pocketboken;-) Jag som inte har kraft i armen att hålla en vanlig bok är extra tacksam över pocketformatet. Att de går att köpa utan konkurs är också ett plus. Så nu går jag verkligen i väntans tider. Väntar på operationen och på att få börja läsa de senaste nyförvärven. Denna gång innehöll paketet 7 böcker, sammanlagt har jag nog ett lager på drygt 20. Får jag önska lite sol också så ska jag överleva i rullstol på altanen. Men först behöver jag en operationstid, den vill jag inte vänta längre på.