Två gånger Ulf.

Jag hade familjen med mig på Östraboteatern igår. Tycker det är roligt när vi gör saker tillsammans och extra roligt när de följer med mig på "mina" grejer. Sonen gillar fars så jag anade att han skulle uppskatta Skaffa mig en tenor. I pausen sa sonen att det var okej. Tänkte att jag får vara nöjd med det.

Min kväll var mer än okej. Jag fick en liten pratstund med min absolut största favorit. Måste kanske klargöra att vi sällan eller snarare aldrig har något med skådespelarna att göra. De kommer som slutna sällskap, gör sin grej och åker därefter. Vi träffar dem aldrig. Vi jobbar hårt för att få hit bra kultur men frotterar oss inte med skådisarna, om nu någon hade trott det.

Igår var det speciellt, av olika anledningar. Syntolkningen gjorde att jag hade kontakt med turnéledaren flera gånger under veckan. Mycket praktiskt som skulle fungera. Sedan fick vi höra att det var speciellt när de sprang omkring på slutet och tackade. Hur delar vi ut blommor då? Undrade vi. Jag letade upp turnéledaren igen och frågade om det. Han pekade på scen och sa, hör med Dohlsten, han hjälper dig styra upp det. Å där stod han, Ulf Dohlsten.

I mina ögon Sveriges bästa skådespelare. Ända sedan jag som liten följde Hem till byn där han gjorde den förvirrade Lars-Erik har han varit min största favorit. Nu fick jag en pratstund med honom. Inget märkvärdigt, herregud han förklarade hur och när vi skulle kunna dela ut blommorna. Men för mig var det lite mer. Jag har pratat med Ulf Dohlsten! Nu orkar jag nog en vecka till:-)

Frågade så sonen idag vad han tyckte nu när det lagts sig lite. Jo det var jäkligt bra säger han. Bra skådisar, rolig historia och så himla kul när skådisarna gjorde fel och började skratta. Härligt tänker jag han uppskattar live, i TV klipper de ju bort sådant...
Sonen kiknar av skratt vi blotta tanken. Tänk säger han, Han vände sig till publiken och sa- Håll käften! Det gjorde han faktiskt, han är ännu en Ulf. Ulf Brunnberg drabbades av ett totalt skrattanfall och bad publike hålla käften, resultatet var det motsatta kan man säga. Vi har väl aldrig skrattat som då. Så blev det 2 gånger Ulf då som gjorde vår kväll. Och sonen, jo han går gärna med på teater igen:-)