onsdag 2 januari 2008

Vardagen börjar smyga på.

Jag tycker det är lite skönt att man nu kan se ett slut på alla helger. det är dags att börja vända tillbaks dygnet. Den lilla odågan lägger sig sist på kvällen och vaknar sist fram på förmiddagen. Förutom idag då jag väckte honom redan halv 10. Jag kvittrade ett rart god morgon älskling, varpå han drog täcket över huvudet och fräste,
-VADÅ GOD; EN SKITMORGON ÄR DET OM MAN BLIR VÄCKT!
Oj oj vilket humör;-) Vem har han det efter?? Jag har ju mitt kvar!

Har börjat skriva på insändare idag, jag har tre stycken i huvudet, får se vad som kommer ut. IKEAS etablering skulle behandlas på KF den 9:e så det vore bra om jag fick ur mig den i tid. `Å andra sidan finns det ju inga garantier för att den publiceras, jag har inget flyt med det alls.

Lyckades hålla i plånboken hela dagen igår, på kvällen frustade jag till maken, att tror du jag tänker laga mat idag tror du fel! jag har stått i köket i fjorton dagar, jag orkar bara inte. Så med hjälp av våra tre plånböcker skramlade vi ihop till var sin pizza, hoppas inte det spräckte årets hela budget;-)) Man vet aldrig med skrock.....

Jag har letat utbildningar på nätet nu i dagarna, det är omöjligt att veta vad jag vill och framförallt att veta vad jag kommer att kunna. Mina stora intressen i livet är ju mina olika hobbys, en del av dem finns det yrke som passar, men det är tunga yrke, inget man fixar med nedsatt arbetsförmåga. Däremot hittade jag en kurs på Dingle i Blombinderi. En tvådagars, den skulle vara jätterolig att gå, men tänk er Försäkringskassans chock om jag säger att jag vill gå en kurs på två dagar, då drar dom in sjukersättningen!! Ingen hänsyn till att man behöver stimulans eller att det faktiskt kan förgylla livet en smula, utan att det leder till jobb.

Det känns att vardagen börjar smyga sig på, det är mycket jag måste ta tag i. Ska ringa min chef till exempel, jag har inte fått någon löneökning. KUL!!! Om jag någon gång blir omskolad står jag kvar på lönen från 2003 . Hur var det nu med kollektivavtalet och all trygghet det ger...... men det är en annan dags skriverier.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!

Jag tror jag vet hur du känner dig. Jag har inte sjukersättning, jag har lön och ingen a-kassa. Min sambo har sjukersättning.

Utbildning är så berikande men det gäller att ha sparade pengar. Jag hoppas du lyckas.