Det är kvantitet som är viktigt!!

Kamelia.

Vilken dag! En riktigt bra dag. Redan halv 10 hämtade jag upp min stora son och vi gjorde några ärende, sedan ägnade vi dagen åt att umgås. Det är så häftigt, nästan som att ha en kärleksaffär!! Han flyttade hemifrån för ett och ett halvt år sedan, det gör att vi nu för tiden umgås när vi vill. Förut trätte vi och det var inte roligt alla gånger, så som det är att ha stora barn hemma. Idag gick vi på museet i över en timma. Vi kollade och lyssnade på allt.

Något vi gjorde för första gången någonsin var att titta på utsidan!! Ja ni vet, visst har man sett teglet på gaveln, men har Ni tittat?? Det hade inte vi och vi blev imponerade. Det fanns allt, det var som en skattjakt, vi hittade små, små detaljer, roliga var de också. Det var Bohuslänsk historia kan man säga. Härligt, där ska vi stå och känna och klämma igen sa vi med en gång.

Som vanligt var samtidskonsten ett kapittel för sig. Va fan sa sonen, får som betalt för att ställa ut det här??
Jag fick erkänna att jag inte visste.
Men jag kan vira in julpynt i svart plast och kalla mig konstnär om jag får betalt, konstaterade han krasst...

Syrran mötte upp och vi gjorde stan i ett desperat försök för att leta reda på ett lunchställe. Det var inte lätt!!! Museet hade ärtsoppa, urk, det kände vi inte för. Jösses vad vi fick leta, om man nu inte vill ha pizza eller Thai, var äter man då?? Detta var en klar brist i centrum!! Vi hamnade på Agassis, det trodde vi var stängt! Icke så.

Innan vi skildes åt följde jag med till Blomsterlandet, hämtade en kompis till sonen också. Väl på Blomsterlandet skulle de inhandla buketter till flickvännerna. Jag stod på behörigt avstånd och iaktog. Det var en fröjd. ( ja jag vet vad jag tycker om shopping, men detta är ju kärlek...) Jag blev så full i skratt. Där stod 2 rakade killar i huvtröja, och valde bland korten med hjärtan på. Buketterna gicks noga igenom och till slut blev jag inkallad som expert! Jo, jo, man är ju trädgårdsamatör:-))

Som vanligt gav jag en lektion om att tre rosor är " Jag älskar dig", att de bör vara röda och inte i knopp. Två väldigt nöjda killar blev så småningom avsläppta och jag kunde åka hem.

Väl hemma var det nästa barns tur;-)) Han har hittat ett ställe jag måste fotografera, säger han. Jag följde så klart med. Roligt att se vad han fastnat för. Åter igen blir jag full i skratt, vilka ungar jag har, precis lika mig, motiven var en gammal gisten spång, vattenfall och snygga stockar. Jag kunde valt det själv. Men det var strapatsrikt, lerigt, nedhuggen sly att klättra i och dessutom Björnbärsris. AJ AJ AJ!! Jag skulle vilja gå den turen med Janne!! Det är så mycket stenmurar och jag är inte så duktig på att läsa av landskapet. Jag förstår att det varit mark i bruk, men en del av murarna kan jag inte få ihop, har man lett bort vatten eller är det en fägata?? Får fjäska med Janne, han kanske kan ha en exkursion hos oss, det är ju naturreservat!!

Kan efter dagens umgänge konstatera att kvalitetstid är överskattat!! Jag vill att mina barn skall minnas att jag fanns där, ofta! Att vi gjorde saker tillsammans, kanske inte alltid roliga som idag, men tillsammans. Jag tycker lite synd om alla som fastnat i fällan och pratar om kvalitetstid. Det är kvantitet som är viktigt!!