Började dagen i flygande fläng, städade buren och packade bilen med skräp till tippen. Har nog lite ångest inför operationen, vill att det ska vara så lite som möjligt att göra då. Väl på tippen förstod jag omgående att något var fel vid bilen bredvid oss, en man stod utanför och pratade med barnet inuti. Personalen, som faktiskt inte alltid är så värst serviceinriktad var där och alla såg bekymrade ut. Det visar sig att lilltjejen i bilen tryckt på knappen och låst dörren, problemet är stt startnyckeln sitter i bilen. Det är en riktigt liten tjej, stor napp och idel solsken. Hon tycker det är jätteroligt att alla farbröder stod där och pekade. Hon vinkade glatt. Så småningom kom det någon som verkade känna familjen, den personen fick nogran beskrivning om var extranyckel låg, så han for iväg för att hämta den. Kvar stod pappan och pekade på knappen. flickan log lyckligt, noll koll på att hon var inlåst, pappa utlåst och att det egentligen var en riktig mardröm.
1 kommentar:
Det är bra att vara barn ibland, och slippa oroa sig..
Skicka en kommentar