Håller jag mig frisk drabbas jag inte, så det är väl bara att försöka med det. Annars är väl det själva grejen med en strejk, att tredje part drabbas. Inte mycket till stridsåtgärd annars. Jag tycker inte kravet är för stort. Nu var det någon som sa att andra har fått mycket i år, då fixar vi det inte. Kanske dumt av syrrorna att gå till attack i år då om chanserna är bättre nästa år, eller är det kanske så att syrrornas chans aldrig kommer.
Har sagt en gång förut att syrrorna måste kräva löneökningar utifrån egna bedrifter, då var jag rasande upprörd över att i pressen hela tiden se och höra -vi har inte mer än Undersköterskorna. Nä hä och!? Skulle det helt plötsligt betyda att undersköterskor har bra betalt, eller kanske för mycket betalt. Tack och lov försvann det argumentet för någon vecka sedan, någon måste ha tänkt till. Därför avstår jag från djupare debatt i det ämnet. För er som gillar listor finns så klart ett upprop att Skriva under.
Själv skall jag nyttja vårdkedjan idag, skall till sjukgymnasten igen, en vecka sedan sist. Nedslagen och besviken kan man sammanfatta känslan, jag gör inte framsteg som jag trodde. Försöker intala mig om att det är normalt, säger de 4-6 månader, menar de inte en vecka! Men jag är så le på att vara still, ha ont och inte kunna röra mig. Fick nästa röntgentid, slutet på nästa vecka, andra knät, men nä, som det känns nu, aldrig i livet!! Klart jag röntgar och gör klart så att utredningen går vidare, men jag skall samla mod och be om en remiss till Kungsbacka, jag vill efter allt mitt elände få en knäexpert, Kungsbacka är inte så långt. Jag vill att de bedömmer brosktransplantation istället för en kil till, jag orkar inte med en så här stor operation en gång till!!
Skall ju alldeles strax in för en annan mindre operation så det känns som om jag fyller min kvot ändå. Kanske strejken gör att den skjuts upp något, men det överlever jag. Klart vi stödjer syrrorna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar