Målet är väl ändå en skola för alla?!

Jag funderar över det som håller på att hända politiskt nu, med skolan. Det har blivit en koloss som alla skyller på alla för. I denna koloss befinner sig ett stort antal barn och ungdomar vars dagliga signaler är att, - ni befinner er i en verksamhet som inte fungerar. Vi är inte nöjda med vad ni gör och med vad ni lär er, vi är heller inte nöjda med era val av linjer. Så framställs läget i pressen, detta är informationen de får, signalerna vi vuxna sänder, - ni är inte bra nog.

Jag har, det ska erkännas, inte läst något betänkande eller förslag. Jag har följt media debatten, ibland får det räcka, även för mig. Jag såg Björklund uttala att nu får det bli slut på de gymnasiala linjer som inte leder till jobb, vad man än läser ska det vara en linje som är förankrad i en arbetsmarknad.

Är det någon mer än jag som tycker att det är ett kränkande uttalande?? Vad gör det med alla människor i fria yrken, de har läst massor men har ingen titel, vet inte vad de ska kalla sig, helt plötsligt blir de icke önskvärda, sådana utbildningar skall vi inte ha, alltså indirekt inte det folket heller.

Jag har ingen koll på siffror och poäng på kurser, min äldsta är snart 21 och den yngre 11 år, så det dröjer några år till innan jag behöver fatta det. Annaa däremot har bättre koll, och det hon säger visar det jag tror, det är försvinnande lite som är ”roligt” .

Om man säger att gymnasiala linjer skall leda till jobb, ska man skrota högskolan då? Eller tänker man på fullt alvar att man som 15 åring skall göra ett val och leva med det resten av livet?? Undra hur många procent av Sveriges yrkesarbetande människor som är det, de först blev så att säga. Med tanke på att Vuxenutbildningen skärs ner i skrämmande takt får man ju ingen andra chans heller.

`Å vadå leder till jobb?! Om man är konstnärlig av sig finns det säkert ingen enda linje att läsa för att ge en ett jobb. MEN det kanske finns en linje som stärker ens karaktär, som ökar ens motivation och mod, kanske rent av skapar en frimodig människa med vilja att starta eget, att frilansa, att kasta sig ut i äventyr, är det fel??

Undrar hur många skådespelare, konstnärer artister och övrigt kulturfolk vi haft om man bara har linjer som garanterat leder till jobb på arbetsmarknaden. Det finns en marknad till, lika viktig, vem ska arbeta på den om glöden stryps redan vid 15 års ålder.

Hur ser framförhållningen ut på skolministerns ambitioner, hur följer man arbetsmarknaden?? Oj, nu är det sköterskebrist om 3 år, in med en linje, oj hoppsan det blev för många, stäng. Vad händer då med den nya arbetsmarknaden som vi i vårt land måste skapa själva, t.ex. tjänstesektorn, hur jobbar vi med och mot framtidsyrken, vi bara anar att behovet kommer att öka, hur styr du sådant som skolminister med de ambitioner vår nuvarande har??

Jag tyckte en av tjejerna på cirkuslinjen som vart intervjuad sa det så bra. – Det är ju dessa timmar som gör att jag går till skolan, hon hade cirkus på schemat ca 10 timmar i veckan, de gör att jag orkar med det tråkiga, jag hade hoppat av skolan annars.

Björklund vill skapa EN skola för alla. Skoltrötta, de med lägre koncentrationsmöjligheter, jätteduktiga, strebrar och plugghästar, bråkstakar, mobbade, mobbare, högljudda, osynliga, invandrare och svenskar, med och utan diagnoser, som om alla vore lika, med samma medel. PISKA. Diciplin.

Jag har svårt att se att det är en lösning. Flexibilitet, lyhördhet, att se varje individ, högre vuxennärvaro i skolan, utbildad personal, mindre grupper, fler fria val, men för den skull med god diciplin, det tror jag är en annan väg att gå. Det skulle visserligen kräva mycket men gör det något?? Målet är väl ändå en skola för alla?!