Jag hade planerat så väl. Om jag parkerar på Galionen är det hiss och inte många steg in till City Spa för att beställa tid hos frissan. Jag är väl värd att slippa se ut som svinto i håret, nu vill jag ha en vårlook...
Ställde bilen la på automaten och gick på kryckor mot hissen. Stannade tillsammans med en ganska vinglig man med stark odör. Lampan lyste rött, för upptagen. Det var bara det att den slutade inte lysa. Jag går ner och kollar den é trasig, sa mannen med odören. Tack va snällt sa jag. Han försvann, jag hörde att han pratade med någon och så ropade han , den står still!!
Jaha trappstegsträningen jag hållt på med är inget jämfört med detta. Naturligtvis funderade jag på alternativa vägar men icke sa nicke, jag fick nog sjutton gå. Eftersom mannen pratat med någon där nere fick jag för mig att det var reparatörer som höll på med hissen. Klarar jag mig bara ner kommer jag säkert upp med den sedan tänkte jag.
Det gick ganska bra, jag gick väldigt sakta och försiktigt. Men väl nere fanns ingen reparatör alls, hissen vara bara stillastående, mitt i någonstans. Shit... ja ja fick beställt tiden hos Patric och sedan gick jag till väsknilsson och köpte en lite ryggsäck, kryckor och handväska ni vet:-))
Väl tillbaks på Gallionen stod hissen fortfarande. Jag höll på att svimma! Så mycket som jag gått då så var rekordet slaget igen, jag behöver inte två trappor upp också.
En dam med rullator kommer och trycker på hissen. När hon inser att den är trasig blir hon gråtfärdig. Man kan gå ner till Willys, ta hissen där och gå över hela parkeringen sa jag. Men det är långt, jag har beslutat mig för att försöka ta trappan fortsatte jag. Jag frågade mannen i skomakeriet om någon ringt service och sagt att hissen står. Nej det tror jag inte säger han, jag blev riktigt förbannad, det kunde väl han ha gjort! Men jag inser att det inte är hans ansvar. Finns det någon fastighetsskötare att ringa, frågade jag, vet inte sa han.. Nej men vem äger huset då?? Fråga på Hemtex svarade han *hihi* då tog jag min kryckor och gick. Damen bad honom om hjälp, så under ganska vilda protester bar han upp hennes rullator, det var inte ovilja, det var oro att lämna butiken obemannad, men damen höll ett öga på dörren när han bar.
Väl uppe på avsatsen var jag svett så det luktade illa! Damen satte sig på rullator och grät! Som slagna hjältar linkade vi mot var sin bil. Hur ska ja kunna främja centrumhandel?? På Torp är det inga trasiga hissar och man vet vem som är både fastighetsägare och skötare.
3 kommentarer:
Vet precis hur frustrerande det är!
Kram Maud
Maud, tack för sympatin och trist att du vet hur det är! :-)
Fy tusen. Jag känner igen det där från tiden med två små barn i en väldigt stor vagn och framför mig och en "handikappad" mor brevid mig, desperata försök till att faktiskt klara av små ärenden på stan, har man riktigt otur i centrum så behöver någon dessutom i sällskapet besöka en toalett........Sorry centrumhandlare, det saknas vissa faciliteter, och tillsynes en och annan vaktmästare!
Skicka en kommentar