Egentligen är det synd att man slutar bli förvånad. Jag borde blivit både förvånad och arg, istället undrade jag vad jag gjorde för fel. Har i flera dagar sökt min handläggare på jobbet, men i växeln kan de inte hitta henne. Jag börjar tro att jag blivit knäpp! Ville kolla av om vi skulle ha ett möte i maj eller om jag drömt det, ville också säga att i oktober vill jag tillbaks i jobb, det får bära eller brista!!
Men jag får inte fatt i människan. Börjar fundera på om jag minns efternamnet fel, var kanske Lund och inte Berg på slutet, växel telefonisten försöker och försöker, men nej. Jag ringer min chef som är på semester. Tar då SMS och mejlkontakt med en kollega och frågar vad människan heter.
Det är nu det är synd man inte blir förvånad! Vi har fått en ny. Men oj då, det är ingen som berättat det för mig! Hej du har en hy handläggare kunde man t.ex. sagt. Eller den som slutade kunde haft ett avslutande samtal. Men nu glömde jag bestämt vilken arbetsgivare jag har. Inte sjutton tänker jag ta reda på om det är möte i Maj! Någon kanske hör av sig någon gång, mig kvittar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar