Is i magen och på vägen.

Det var faktiskt snökaos i Uddevalla igår. Radion stod på hela dagen och den överdrev inte. Folk frågar sig hur det kan vara så svårt att planera lite snö, man kan ju i norra Sverige och så skäller man på kommunen och på vägverket. Men det är inte varken kommunen eller vägverkets fel att det blir stopp! Man kan inte ploga innan snön i förebyggande syfte... Man kan inte salta bort 20 centimeters snö heller för den delen. Kaosen beror väl på den nonchalans alla med sommardäck står för när de ger sig ut i trafiken. Alla de som orsakar köerna alltså, vilket de är långtradare eller ej. När det redan stoppat en långtradare kommer ju inte ens snösvängen fram... Under snön igår var ett tjockt lager is, kompakt knögligt och svårt att köra på. Jag har dubbdäck och körde väldigt försiktigt. Hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig tagit bilen igår. I det ger sig folk ut med sommardäck. Sluta skäll på vägverket och kommunen!!

Oj oj, här sliras det..eller nä det står still. Jag fick smita på insidan för jag skulle av och på mortorvägen.

Jag tog mig till centrum utan problem. Väl där hade jag huvudbry med parkering. Utanför Försäkringskassan finns handikapplats men skulle jag då få fram bilen ur snön en timma senare? Jag vågade inte chansa utan for till p-huset på Willys. Jag jazzade upp för den backen, läskigt. Bättre stå under tak och gå några metar på plan mark. Mötet kändes, ursäkta mig. Fullkomligt bortkastat. Jag fick en blankett som ska skickas till kommunal. I övrigt fick jag på 3 minuter redogöra för de senaste 10 årens skador, mitt tillstånd alltså.

Man pratade hela tiden om att det är så gott om tid för mig. Säger kanske en del om hur andra som utförsäkras har det, men jag tycker inte december är långt bort....

Vi har bokat ett nytt möte. Jag är överlämnad men inte inskriven. Jag fick information om att jag kan gå tillbaks till min arbetsplats med lönebidrag.... Vg kan väl för sjutton ordna en anpassad tjänst åt mig ändå tänker jag och blir på krigsstigen... Ska jag gå på lönebidrag ska det vara hos någon som behöver mig! Vi har utbildningsmöjligheter sa de, men de är riktigt dåligt utbud.

Så rök då den drömmen....... Ska jag börja titta på våra möjligheter? sa representanten från arbetsgivaren. Nej tack sa jag. Om de tittar nu sägs jag upp om 4 veckor. Jag vill att de tittar i mars, då jag haft mina 3 månader med arbetsförmedlingen. Inte för att jag efter detta första möte förstår vad det ska leda till men jag tänker inte tappa hoppet......

Oj sa hon som läste utlåtandet om mig. Har ni aldrig sökt full sjukersättning permanent??

Nej vi har inte det. Faktiskt.....

Summan av kardemumman är alltså att mitt vakuum fortsätter. jag vet inte ett spår mer idag än innan mötet. Får ha is i magen ett tag till.

Dagen imorgon, början på något nytt eller en katastrof i antågande?

Snöstormen som lovas kommer bara förstärka stämningen. Det känns som om jag närmar mig ättestupan. Kanske inte direkt avrättning men bra nära. Tidigt imorgon är jag kallad på ett möte med arbetsgivaren, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Snacka om onödigt spännande. Vad har de att erbjuda? Vad ska jag säga? Säger de upp mig direkt eller får jag en chans? Min plan är klar, jag kommer göra exakt vad de säger åt mig att göra. Hur långt det håller, eller vad det leder till har jag ingen aning om. Men att skriva ett CV, söka arbete på öppna marknaden och beskriva min arbetsförmåga, det tror jag inte på... Så egentligen kanske dagen imorgon är starten på något nytt riktigt bra.... eller inte.

Lite glad, lite orolig, lite ledsen.

Försäkringskassan har beviljat sex månaders sjukersättning. Jag hinner bli återställd och planen är att ha möte och börja arbetsträna i september oktober. I Januari ska jag vara friskförklarad. Då blir jag troligen arbetslös, men det är ju en annan sak, det tar jag då. Jag är otroligt glad, eller kanske lättad är ett bättre ord, över beslutet.

Jag har från mitt köksfönster förstått att det inte står rätt till på framsidan. Min underbara uppstammade Dvärgsyren kommer inte. Jag har fått inse att den är död. Det gör mig så bedrövad. Jag räknade med att förlora en del efter vintern, men inte den. Den är så välplanerad, fixar höjden i hela designen och fungerar som stöd för Clematis. Såhär såg det ut förra året.

Den 10 år gamla Syrenen till vänster i bild.

Närbild på kombinationen Clematis Syren. Himmel så ledsen jag är att Syrenen dött!!! Ska försöka hitta positiva tankar i glädje att få planera något annat, men när jag sitter som jag gör är det tufft. Den får stå kvar, kanske ända tills nästa vår...

Lite oro har jag också att brottas med. Sonen och maken åker till Malmö på lördag. planen är att Åse flyttar in då, men Åse har blivit sjuk. Jag/vi har övat i veckan på lösningar främst med mat så jag ska klara mig själv. Det har fungerat över förväntan, men det är ändå tråkigt. Nu håller vi tummar och tår att Åse blir frisk! Jag klarar mig säkert bra och har blivit erbjuden hjälp av andra, men det hade ju varit så roligt.....

Dags att rulla till jobbet eller....

Igår tog Försäkringskassan beslut om jag får förlängt sex månader. Jag tar inget för givet. Kanske är det dags för mig att infinna mig på jobbet första juli. Väntar att beslutet når mig i slutet av veckan. Jag bävar inte längre, man härdas. Jag rullar väl dit om det är så...

For till Näl igår, blev grymt bilsjuk. Stygnen 24 stycken plockades bort. Det ser fint ut men är inte helt läkt så jag fick tejpas och mera bandage... Annars ser det bra ut. Bästa besöket hittills skrattade doktorn. Hematomet har orsakat mycket smärta men jag svullnar av för varje dag nu. Alla nöjda alltså. Idag är jag halvägs...alltid något.

Att inte veta.

Mitt under ett samtal idag slog det mig varför ångesten accelererar. Eller min amatöranalys säger att detta säkerligen är en orsak i alla fall. Jag vet inte om jag får vara fortsatt sjukskriven! Min sjukersättning går ut sista juni. Om det inte blir beviljat sex månader till skall jag alltså börja arbeta första juli. Då är jag troligen inte ens kontrollröntgad eller har fått börja gå. Dagligen hör och läser jag om människor, sjuka människor som blir nekade förlängning alltså tar jag inget för givet. Egentligen borde jag inte operera mig innan jag fått ett besked, men sjukvården och försäkringskassan går inte hand i hand så det funkar ju inte. Jag får alltså lägga mig under kniven utan att veta.

Skatter att överleva med och på.

I ett par dagar nu har allt dominerats av skattehöjningar. Löpsedlar, nyheter på TV, samtal o s v. Bensinskatten ska höjas, det sa en äldre mig närstående, förlorar ni valet på. Oj då tänkte jag och så började jag räkna. Vår tank rymmer 55 liter, jag tankar fullt 2 gånger i månaden. Det skulle alltså bli en ökning för mig med 54 kronor i månaden. På årsbasis hamnar det på 650 kronor fördelat över 3 år. Vi har en gång förut sett över våra körvanor. Då minskade vi från 3 till 2 tankningar per månad. Det skulle all kunna gör, man kör på rutin för att man alltid gjort det. Jag ser inte bensinskattehöjningen som något bekymmer.

Ett bekymmer har det däremot varit att jag på grund av min sjukskrivning betalt högre skatt än andra. Min inkomst är avsevärt mycket lägre än t.ex. makens men skatten jag betalt är 20 000 mer.
Det kommer rätta till sig med en Socialdemokratisk politik.
För så tänker jag när löpsedlarna dignar av skattechocker. Frågan är ju vad man gör med de skatteintäkter man planerar budgeten för.
Är det att ge skatteavdrag för redan rika och skuldeblägga redan fattiga, som Den Moderatstyrda alliansen har gjort, då vill jag inte vara med.
Men det Socialdemokratiska alternativet ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet går åt motsatt håll. Vi ska slippa stupstock i sjukförsäkringen, vi ska öka pengarna till kommunerna, vi ska höja A-Kassan. Det är ju det som räknas, vad man gör med pengarna, och tänk jag gillar det Rödgröna alternativet.

Det går åt helvet och jag går under!

Som en äggsjuk höna har jag gått till brevlådan varje dag. Är det idag kallelsen till operationen kommer... Jag har inte planerat någonting i februari mars utan förbehållet att jag kanske är nyopererad och inte kan. Ingen trädgårdsmässa bokad, ingen vårresa, kort sagt fokus på operationen. Februari är slut och jag börjar bli orolig. Det resulterar i att jag igår ringer operationsplaneraren och frågar vad som händer. Jag är medveten om alla akutpatienter som förlänger väntetiden, men tänkte ändå fråga om det har en aning om när.

-Du får en tid efter vecka 14 svarar hon käckt.
Jag räknade febrilt. Vecka 14, när är det? I April! Svaret sjunker in och jag ställer nästa fråga.
-Säger du nu att jag blir opererad vecka 14? Eller säger du egentligen att jag kan bli opererad närsom helst efter vecka 14?
- Ja närsom helst efter vecka 14, vi har inte schema efter vecka 14. Först de som är före dig i kön, sedan du.
-Jag har stått i kö väldigt länge!
-Du skrevs in i kön 26 januari. De finns de som stått längre.

Det kan inte vara sant! Doktorn LOVADE 7 september att skriva in mig för operation i februari/mars.
Jag började stamma något om september men avbröts med att det får jag ta med honom. Egentligen förstår jag det, men vad ska jag ta med honom? Han kan knappast ringa dit och ändra lagda planer. Han har än en gång klantat till det och det är jag, bara jag som blir lidande. Sedan detta samtal igår har hjärnan gått på högvarv. Säkert inte särdeles konstruktivt. Det blev ingen som helst sömn i natt och nu sitter jag här matt och frustrerad. Vad i helvete ska jag ta mig till?!
Jag ringer honom... eller jag ringer en sekreterare som ger mig en telefontid om sisådär några veckor. Ja vad säger jag då då? Du är en idiot?! Hjälper mig knappast.

Jag tyckte jag hade kämpat mig ovanför ytan, att jag vågade se lite framåt. Nu sjunker jag igen. Operationen är väl en sak, men dagarna i sjukförsäkringen tar slut. Jag kanske till slut måste säga nej till operationen för jag hinner inte rehabiliteras på de dagar jag har kvar! Hjälp, plötsligt är inget givet eller självklart längre.

Kanske blev det här väl självutlämnande. Hur går det med mitt motto, "personlig men inte privat". Åt helvete förmodligen och jag orkar inte bry mig. Det går åt helvete och jag går under!

Mer kritik mot sjukförsäkringen.

På Dn debatt läser jag att facket kritiserar sjukförsäkringen.
I en omfattande enkätundersökning framkommer att långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter deras behov. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program – tvärtemot regeringens utfästelser. Enkäterna har gjorts under perioden 9–23 februari och omfattar 3 521 anställda. Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka. Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka. Det är den verklighet som försäkringskassehandläggare och arbetsförmedlare ställs inför i mötet med sina klienter. Den verkligheten är helt annorlunda än den bild som regeringen utgått ifrån.
Ersättningsnivåerna kritiseras också.
Bra att det lyfts från flera håll!
Läs också på Aftonbladet.

Nu kan det bara bli bättre...

Någon hade helt enkelt inte läst ordentligt och visste inte om uppgiften att kalla mig. Jag var väntad. Ren tur att jag fått reda på det. Ett ganska bra möte. Jag undrar om jag gråtit klart... Andra mötet som jag inte gråter. Var lite vresig och ställde krav. Tycker de ska försöka mer att söka efter anpassad tjänst åt mig. Jag kunde peka på många som tillkommit efter min sjukskrivning som jag borde fått prova. Jag pekade också på eventuella kommande som jag vill försöka se om jag klarar.
Försäkringskassans handläggare var riktigt rolig när hon spände ögonen i arbetsgivaren och sa;
-det som har varit har varit, från nu kan det bara bli bättre!
Jag håller med, nu kan det bara bli bättre....

Ett möte om mig, utan mig?!

Har bakvägen fått höra att det är avstämningsmöte om mig idag. Arbetsgivare, försäkringskassa och läkare. Jag skulle kallas och uppmanas ta med facket. Det här fick jag reda på av en slump. Pratade med en tjänsteman som sa i andan om, ja vi ses ju den 11.... Va, om detta vet jag inget svarade jag då, Då fick jag exakta uppgifter. Redan då kontaktade jag facket. Sedan dess har jag väntat på att bli kallad. Nu är det möte om tre timmar och jag är fortfarande inte "kallad". Jag vet om det, men bara genom en slump. Kallat mig har ingen gjort. Men jag ska gå, tar med mig facket och dyker upp. Vad tror företaget, att de kan ha möte om mig utan mig?!

Sjukförsäkringen om de Rödgröna får makten.

Det bloggas flitigt. Många är negativa ser jag. Tycker De Rödgröna plagierat rakt av. Den risken är stor eftersom Den Moderatstyrda regeringen börjat slänga sig med ord och formler som nu används. Jag har en enda tanke, hur det än blir blir det bättre.
Det är ju också en rehabiliteringsförsäkring, skriver någon i frustration.
Jaså vadå?! Det är väl inte problemet? Visst vill vi som är hemma rehabiliteras och ha en chans. Det är kastas ut vi inte vill. Att få möjlighet att vara hemma tills man är frisk och om man inte blir frisk vara hemma. Om det kallas sjukersättning eller pension spelar mig ingen roll.
En återgång till hur det va innan är ingetbra alternativ. S startade förändringsarbetet, sedan kom den nuvarande Moderatstyrda regeringen och körde allt över styr.
Jag har inte hunnit eller orkat läsa allt än, men det kommer jag göra. Kanske bra om så många som möjligt gör det. Debatten lär gå hög. DÅ är det bra att veta vad alla pratar om.

Du hittar information HÄR.

Dum Dummare Dummast.

Suttit med skriftliga tester för arbetsförmågebedömningen, i helgen. Undrar hur den är konstruerad som ställt samman det här. Jag förstår inte hur jag ska formulera mig. Kroppsfunktion- hinder-resurs. Vad skriver jag där?
Psykiska funktioner, Stress, Substansintag, Historik, Sociala förhållande, Arbetsförhållande, hjälp. Dessutom liknande frågor om arbetsplatsen. Arbetsförhållande, Arbetsmängd, Fysiska miljön, Organisationen, Ledarskapet, ja tjenare! Jag har inte arbetat på min arbetsplats på 6 år. Chefen är ny, den mesta av personalen likaså, hur ska jag kunna ha en uppfattning. Den här testen gör en sak med mig, den gör att jag känner mig dum. Hoppas inte det blir resultatet, för det vet jag att jag inte är....... trodde mig veta i alla fall.......Dum Dummare Dummast.

Glöm aldrig Anna Olsson- den första som slog larm!

Jag läser det hos
Ett Hjärta RÖTT,
Glöm aldrig Anna Olsson. Uddevallatjejen som svårt cancersjuk slog larm om hur de nya reglerna drabbade svårt sjuka. Anna tog debatten. Anna väckte medias intresse.

På pin kiv så ska jag överleva för att få vara med och rösta bort Alliansen, skrev Anna i en kommentar hos Ett Hjärta RÖTT. Nu vet vi att det inte blev så. Anna Olsson är död. Läs inlägget hos Ett Hjärta RÖTT och lyssna på Annas mamma.
Glöm aldrig Anna Olsson.

Om arbetslinjen, den Moderatsyrda regeringen och slakten av sjukförsäkringen.

Vad är det med mig? Så fort jag funderar på ett inlägg om politik tar det stopp. Asocial har jag hört talas om. Nu funderar jag på om apolitisk finns. I så fall är jag det. Inte så att jag helt plötsligt tycker det är ointressant. Jag bara orkar inte. Om jag funderar på sjukersättningens förfall måste jag erkänna att jag är en av dem de skrivs om. Jag är en av dem det handlar om. En drabbad. Jag kommer med all säkerhet att utförsäkras. Vem orkar tänka på det? Jag kanske inte är apolitisk. Kanske är det en överlevnadsstrategi. Om jag inte låtsas om varesig den Moderatsyrda regeringen, arbetslinjen eller slakten av sjukförsäkringen, då kanske det inte finns.. En del skulle säga skygglappar. Andra överlevnadsstrategi. Jag vet bara att jag just nu inte orkar.

Jag lever och vågar titta framåt.

Vi lever båda, mormor och jag. Fick fatt i personal idag och nu ska de be sköterska, doktor titta på medicinlistan och faktiskt fundera på problemet. Jag fick också tipset att trycka på mormors larm nästa gång jag inte hittar någon personal. Tänk det tror jag att jag ska göra.

Jag fördrev förmiddagen och gjorde mig upptagen. Skönt att ha annat i hjärnan. For till jobbet och inte mindre än 2 från facket dök upp för att stötta. Nu blev det inte så farligt. De vill göra en arbetsförmågeundersökning. Först då kan de söka i rätt "spectra" av tjänster och möjligheter. När jag sa att jag var klarsynt och räknade med att bli uppsagd så småningom suckade personalsekreteraren och sa,- när du säger det så ser det ju inte lysande ut.

Jag grät inte. Jag kände mig kaxig idag. Just nu tror jag att jag gråtit klart. Om jag får arbetsförmågan bedömd ger det mig en chans att komma vidare. Jag måste erkänna, att till min förvåning inser jag att jag inte är rädd! Skönt, jag känner äntligen att jag lever och vågar titta framåt.

Regeringen ljuger, det sker utförsäkringar trots allt!

Husmark och Axén lovar gång på gång att de nya systemen lappar ihop bristerna. Ingen ska bli utförsäkrad. Sista budet var om jag minns rätt strax över 200 kronor om dagen. Befängt redan det. Vem kan leva på 200 om dagen... Idag läser jag hos DittochDattbloggen att det trots regeringens försäkringar finns folk som blir utförsäkrade. Faller mellan stolarna.Idag gråter jag med DittochDatt! Jag vill att ni alla ställer er bredvid mig på barrikaden och skriker. Regeringen ljuger, det sker utförsäkring trots allt!

Läs också Veronica Palm, Sjukskrivningsreglernas konsekvenser, Ett hjärta rött,

Tryggare för sjuka i ett Rödgrönt Sverige.

I ett rödgrönt Sverige är ingen försäkringslös!!
De rödgröna vill ha en sjukförsäkring som ger människor hjälp och stöd att snabbt komma tillbaka till arbete och som ger ekonomisk trygghet under den tid rehabiliteringsarbetet tar.

Läser jag på ett rödgrönt samarbete. Har inte hunnit läsa hela, men väl ögnat igenom MOTIONEN! Ett vet jag, hur mycket brister man än hittar här, är det bättre än det den nu moderatstyrda regeringen lyckats åstadkomma

Ett samhälle där sjuka betalar skattelättnader, ett samhälle där man medvetet gör människor sjukare, till och med försäkringskassan har börjat ifrågasätta konsekvenserna, men det moderatstyrda regeringen blundar och låter fler hamna i utanförskap. Fast i sin tro att många väljer att vara fattiga och sjuka för att fuska till sig pengar. Jag välkomnar de rödgrönas initiativ.

Uppräkning av antalet sjukskrivna.

Läste helt hastigt på text tv igår. Stanna skrek jag till mannen som har en tendens att bläddra lite för fort. Det har hittat på något med den tidsbegränsade sjukersättningen igen. Tänk så fånig man är. På de sekunder det tog hann det tändas ett hopp hos mig. Man hade inte hittat på något mer för att rädda situationen. Man hade insett att de som utförsäkras vid årsskiftet kommer tillbaks i sjukskrivningssystemet inom ett kort tag.

Stackars Husmark Persson och den Moderatstyrda regeringen. De är någon som berättat att människor inte blev friska av mindre pengar. Av hot om utfärsäkring och allt de försökt med. Man räknar nu med att utförsäkrade går sjuka eller inte färdigrehabiliterade till jobbet. Där blir de snabbt sämre och inom kort tid är de tillbaks i systemet som sjukskrivna.

Förstår då den Moderatstyrda regeringen att detta på sikt kostar mer pengar än de man påstår sig spara in!? Människor som varit påväg att läka ut får starta om från början. Först hela vårdapparaten och därefter försäkringskassans ersättningar. Det här är en skandal. Vore jag inte så trött skulle jag skrika högt så folk får veta, så att mina medmänniskor vaknar. Man gör på sikt folk i rehabilitering ersättninsglösa och sjukare. Det löser man enkelt genom att räkna upp antalet sjukskrivna. Jag blir galen!

Läs en läkares syn på att ta bort tidsbegränsadsjukersättning.

Den hittade jag hos utmärkta bloggaren Ett hjärta rött.

I Juni hade Anna-Lena och jag en insändare i ärendet.

Fattigare med skoskav och tandvärk.

I lördags föll en bit tand ur munnen på mig. Om det åtminstone varit en seg kola som orsakat katastrofen. Icke sa nicke det var makaronilåda på gaffeln. Jag fick omedelbart ont. Det är inte plomben som ramlat utan en bit tand. Ack och ve. Inte nog med att jag är rädd för tandläkaren och var nöjd att det är ett helt år till nästa gång. Det är dyrt också. Fick en akuttid eftersom det ilade och gjorde ont.

En provisorisk limning (typ) så det inte skulle reta på nerverna. Nästa tid 10 november. Färre julklappar lär det bli. Kalaset går på 2000 kronor. Roligare kan jag ha för mina pengar.

När jag kom till stan var jag 10 minuter tidig så jag passade på att kolla skor. Jag har inga. Det är inte klokt. Ett par jympaskor från min tid på friskis och ett par sommarskor är det enda som går på mina svullna, sneda fötter. Förra året frös jag nästan ihjäl. I år tänkte jag hitta något. Inte lätt. jag skulle vilja ha en känga men är det dragkedja kan jag inte stänga för jag är så svullen i det icke opererade benet. det skiljer säkert 5 centimeter i omfång på vaderna. Svårt att fixa skor då. Skor är kanske något lättare men jag tycker de mesta gör ont. Nu måste jag dessutom prova skor där mina eländes inlägg får plats och känns bekväma. Kängorna jag provade idag hamnade på tusenlappen. Då behöver jag skor också...
Tänk när jag var frisk och handlade skor för ett par hundra!

Fattigare blir jag och det är inte kul. Inte heller är det kul med varesig skoskav eller tandvärk. Ibland tycker jag att jag har allt......Hur var det nu med att glida på en räkmacka. Å vad det skulle vara trevligt;-)

Nej jag vill inte byta med Alexandra, vill du?

Ibland får jag perioder av gnällpest. Mitt annars så positiva synsätt skjuts undan av tankar på sjukersättning, alliansen, försäkringskassan och ortopeder... Just nu har jag en okej period, har till och med sovit en natt utan större avbrott. Benen är kass men eftersom jag inte använder kryckorna är axeln inte allra värst. Rätt nöjd alltså. Det är då tankarna på jobb smyger sig på. Visst skulle jag som mår rätt okej just nu kunna jobba lite. Exakt vad som händer om jag börjar jobba lite vet vi inte, men vi har en aning. De tidigare försöken har slutat med att doktorn sagt stopp. Det går fort utför. Jag har frågat mig vad arbetsförmåga är, inte fått något svar men börjat ana att det räcker inte att klara vardagen. Man ska jobba också. All ska jobba oavsett diagnos. Ändå känner jag mig lyckligt lottad när jag läser om och jämför med Alexandra. Jag har en liten chans att bli bättre. Det är starkt och modigt att gå ut som hon gör. Det är nyttigt för andra att ta del av en liten snutt vanlig dag hos henne. Jag vill inte byta med henne, vill du?