Prio ett.

Helgen är över, ja den är faktiskt deletad;-) Behöver inte göra sig påmind igen... Nu går vi oroligt och studerar de andra tre marsvinen för at se om de verkar sjuka. Vi vet ju inte vad Fina drabbade av. Hoppas det inte är något smittsamt utan något som bara hon hade. Gullan, hennes kompis letar och låter konstigt. Stackars liten. Om allt verkar okej om 2 veckor ska vi se om de kan flytta ihop i ny konstellation Marsvin är flockdjur, de ska inte vara ensam.

Gårdagen gick åt till att städa och fixa lite ute. De jag satt på trappan som skulle vara fint i höst klarade inte den allt för tidiga vintern. Nu är det ljung och en i alla krukor, vinter helt enkelt..

Läste färdigt Blindheten som vi ska prata om på BOKTYCKARNA nästa gång. Tror det blir mycket samtal...

Har också med hjälp av sonen gjort ett litet röj och kört saker till en vän. Fylls av värme när jag tänker på vilket gäng jag finns i. Spelar ingen roll vem eller hur nöden slår, gänget sluts och man ställer upp. Har skrattat åt mig själv i sammanhanget. Vad är det nödvändigaste i ett hem? Kläder såklart, en säng, något att sitta på och lite köksattiraljer... Jag tar hink och trasor för städa måste man ju kunna och så oroar jag mig för hur man löser strykbräda och strykjärn. Man kan lugnt påstå att jag har något annorlunda prio ett än mina vänner:-)

Tropisk värme och Bluesfestival.

Premiär på att sitta ute länge blev det igår. Tropisk värme är vi inte precis bortskämda med. Underbart att sitta ute till mitt i natten utan att frysa. Det blev bara behagligt. Erkänner att det var något svårare att sova, men jag klagar inte.

Idag blev det frukost på altanen, morgonskugga har vi där. Skönt! Vid halv ett hade maken fixat hemlig picknickkorg och vännen Å kom och hämtade mig och densamma. Vi begav oss mot centrum för att besöka Bluesfestivalen. Där mötte ytterligare en vän upp. Lite osäkra var vi på var det var beläget. Men Riversides trädgård som det stått i annonserna, var ju logiskt just trädgården vid Riverside:-) Större än jag kom ihåg och det var okej med medhaft både det ena och det andra, trots att de sålde både öl o mat. Det tycker jag är goodwill. Att man får ta med sig eget att förtära trots att de säljer. En eloge för det. Det var svårt men inte omöjligt att komma fram med rullstolen.

Makens korg blev en stor snackis. Så mycket gott. Kallskuret, goda ostar, frukt, bär och grönsaker. Ett par flaskor rosévin,, läsk och vatten. Till detta kaffe att avsluta med. Mums. Kan än en gång konstatera att jag har världens bästa make.

Den tropiska värmen fortsatte idag och tyvärr tror jag det påverkade besöksantalet på Bluesen. Inte mycket folk alls. Men så bra, vi såg tre av fyra band. De sista från Arvika som jag för tillfället glömt namnet på var så fruktansvärt bra med mycket blås och hammondorgel, en gittarist som älskade att skämta spela solo och hade en röst utan dess like.

När jag ändå nämner värmen måste jag uttrycka min förvåning över hur man planerat. Kanske finns det fullt logiska förklaringar, men jag kan inte för mitt liv begripa varför man sätter scenen så hela publiken i flera timmar sitter med solen i ansiktet. Med scenen åt andra hållet hade publiken sluppit motljus, dessutom är det lättare att skydda nacken än hela ansiktet...

När man är på en servering, ett hotells trädgård, skulle man kanske också kunna satt upp parasoller med jämna mellanrum. Det fanns över huvud taget ingen skugga alls att tillgå här. På de andra platser man varit, först Margretegärdepparken och sedan Museieparken, har man kunnat söka skugga. Idag hade det behövts.
Nästa år tar vi med parasoll. Bra man lär sig något av varje situation.

Nu ska vi fortsätta denna värme hemma. Grillat lam och lite grönsaker, kanske blir det en halv natt till ute, mer än gärna för mig, jag uppskattar tropisk värme.

Lite glad, lite orolig, lite ledsen.

Försäkringskassan har beviljat sex månaders sjukersättning. Jag hinner bli återställd och planen är att ha möte och börja arbetsträna i september oktober. I Januari ska jag vara friskförklarad. Då blir jag troligen arbetslös, men det är ju en annan sak, det tar jag då. Jag är otroligt glad, eller kanske lättad är ett bättre ord, över beslutet.

Jag har från mitt köksfönster förstått att det inte står rätt till på framsidan. Min underbara uppstammade Dvärgsyren kommer inte. Jag har fått inse att den är död. Det gör mig så bedrövad. Jag räknade med att förlora en del efter vintern, men inte den. Den är så välplanerad, fixar höjden i hela designen och fungerar som stöd för Clematis. Såhär såg det ut förra året.

Den 10 år gamla Syrenen till vänster i bild.

Närbild på kombinationen Clematis Syren. Himmel så ledsen jag är att Syrenen dött!!! Ska försöka hitta positiva tankar i glädje att få planera något annat, men när jag sitter som jag gör är det tufft. Den får stå kvar, kanske ända tills nästa vår...

Lite oro har jag också att brottas med. Sonen och maken åker till Malmö på lördag. planen är att Åse flyttar in då, men Åse har blivit sjuk. Jag/vi har övat i veckan på lösningar främst med mat så jag ska klara mig själv. Det har fungerat över förväntan, men det är ändå tråkigt. Nu håller vi tummar och tår att Åse blir frisk! Jag klarar mig säkert bra och har blivit erbjuden hjälp av andra, men det hade ju varit så roligt.....

På påskbordet.

Några tips om vad man kan ha på påskbordet. Det kalla bordet; Vanlig grönsallad med grillad ryggbiff i strimlor, västerbottenflarn, lax och melonsallad, två sorters hembakt bröd, fyra kalla såser.Det varma bordet; baconlindad sparris, grillade kycklingspett, räk och äggratäng, omelett med kantareller, baconlindade nötjärpar, wockade grönsaker.
Lägg till detta väldigt trevligt sällskap och lite gott vin så får man, trots en misslyckad blöt äggost, en hellyckad långfredag med påskbuffé. Inte en sill så långt ögat når....
Idag blir det rester, och det är planerat;-)

Livets små andningshål.

Igår sågs vi igen, tjejerna i Boktyckarna. Det blev som vanligt en härlig kväll. När vi diskuterat boken ingående gav vi oss på världsliga ting som Sj, politik, avreglering och nöjen. Skratten klingade mest hela tiden. Vännen Å ställde snällt upp med husrum för oss, passade bra eftersom jag hastade mellan möten. Nu har jag fått en dos vuxenprat att stå på ett tag. Vad vi tycket om boken, Gregorius av Bengt Ohlsson, kan du strax läsa hos just Boktyckarna.

Söndag

Besökte mormor lagom till elvakaffet. Som alltid är jag både arg och förtvivlad när jag går därifrån. Mormor mår inte bra. Det finns inte en enda personal att hitta när jag vill prata med någon. Imorgon ska jag ringa igen.......... Att se mormor fara illa gör så ont. Vad är det för välfärdssverige vi hela tiden pratar om, när jag ser det här på så nära håll. Ringde mamma och syrran så vi pratade ihop oss om hur vi gör nu. Det känns bättre. Imorgon ska jag ta tag i problemet.

Väl hemma städade jag marsvinsburar i ren ilska. Ganska bra.... Maken förberedda middag och vid fyra dök både vännen A och vännen P upp. Vi åt klassisk söndagsmiddag. Rostade rotsaker, fläskstek och lite tillbehör. Avslutade med kaffe och rabarberpaj. Det borde vara helg oftare så man faktiskt lagar mat och äter tillsammans. Slås av hur lyckligt lottad jag är som omges av vänner. Vi satt i lugn och ro och pratade i flera timmar. Maken tog hand om disken och jag hamnade här.....

Morgondagen skrämmer mig. Vill inte ens tänka på den. Möte på jobbet. Vet inte vad de vill. Har ordnat så jag är upptagen på förmiddagen. Skönt att slippa sitta hemma och vänta. Oron stegras lätt då. Men idag är det söndag. Inte oroas över morgondagen. Letar på You Tube och hittar fantastiska Rock Fnykis. UNDERBAR! varsågod, jag delar gärna med mig:-)

Att leva i storfamilj.

Vi har det förspänt. En fungerande familj, inte så stor släkt. Omgivna med underbara vänner att dela motgång och medgång med. Idag har jag beställt biljetter till UPP. Vi har ett barn och ändå beställde jag 5 biljetter. 4 vuxna och ett barn. Så är det att leva i storfamilj:-)

Jag trodde jag kände mig......

Något ovanligt och kul har jag gjort idag. Shoppat kläder. Inte så ovanligt kanske, fast hemma hos en kompis är lite ovanligt. Åtminstone för mig. Vännen ifråga hade för mycket i garderoben och beslutade att ge andra chansen. Jag tog med mig Åse. Redan när jag frågade om hon ville med varnade jag. Det är absolut inga färger du brukar ha. Hon som säljer har hemskt snygga kläder men inte dina färger.

Själv skrattade jag åt tanken att köpa kläder av henne, vi har så olika kroppsform. Men sa jag trösterikt, en topp kan funka. Väl där blev vi båda snopna över hur mycket de var som skulle bort. Så började vi titta och hur gör man... som i en affär. Granskar kritiskt och säger tvärsäkert att, jo den är snygg men inte på mig. Eller den är inte jag.

Nu var det ju under lättsamma former vi sprang omkring i Bh och provade var vi tyckte. Lätt blev det då att våga prova något snygg. Något som inte är jag....Åse som är brutalt ärlig sa flera gånger. E du klok eller, du är otroligt snygg i den, å den, å den... Helt plötsligt hade jag både randigt, rutigt och blommigt. Långt, kort, tajt, stort, med knappar och med snöre. Saker jag aldrig skulle tagit mig tid att prova i en affär satt som gjutna och jag tyckte själv det var snyggt på mig. Så förvånande!

Åse å sin sida hittade färger hon aldrig haft. Färger hon aldrig provat i en affär blev plötsligt roliga att testa. Många var de som passade trots att vi trodde det var fel färger för henne.

Inser att jag gått på vanan i många år. Köpt det som sett ut ungefär som vanligt, det som passar i min garderob Som ser ut som jag...Jag lärde mig något idag, kom till insikt kan man säga. Jag har förutfattade meningar, om mig själv!

Med en kasse fylld och inte särskilt mycket fattigare börjar jag nu ett nytt liv! Jag ska prova det jag tycker är snyggt i fortsättningen. Tänk att vara över 40 och inse det. Jag trodde jag kände mig......Tack snälla A-L för den här möjligheten!!

En dag i kärlekens tecken.

Idag är det vigsel på Smögen.

Vigsel mellan Tove-Lill och Bengt.

Från oss i Uddevalla kommer lyckönskningar och glada tillrop.

Hipp, Hipp Hurra! För Tove & Bengt idag!

Vi önskar er en dag i kärlekens tecken, en vecka i kärlekens tecken, år i kärlekens tecken. Vi önskar er resten av livet i kärlekens tecken.

Dagen idag kommer inte åter. Ta vara på den och gör den till ett minne för livet.

Vi utbringar en skål för lycka och glädje.

bilder från Googel.se.

Frossa.

Olika är sätten vi frossar. Idag har jag lyckats fixa till två, nja kanske tre...Jag kom aldrig ur morgonrocken idag. Stod med stryktvätt, förberedde mat, vilade och klippte i trädgården. Vad skulle jag klä mig för, duschen väntade ändå efter förrättat värv. En frossa i långsamhetens lov!

Efter dusch och kläder tog jag kameran och gick en vända i trädgården. På väldigt få minuter hade jag tagit 70 bilder. Det är otroligt många vackra kombinationer nu. Lummigt, grönt och vackert. Ren frossa i blommor, färg och form.

Fram på eftermiddagen kommer så våra vänner och nästa frossa börjar. Mat, vin och goda vänner. Det är semester och jag undrar om man kan ha det bättre än såhär?

Ett litet axplock av bilder. Imorgon kommer ett renodlat trädgårdsinlägg.

Livsfilosofi.

Det är sol. Vi är bortbjudna.
Detta är livet!

Hoppas ni har det lika bra!

Försenat Fredagstema och fest en sommarkväll.

Stadens Ljus hade de bestämt Annika, Petra, och Desiree. Jag hade några gamla bilder från strandpromenaden, eller lite från Liseberg. Hann inte engagera mig i att ta några nya. Hoppar över tänkte jag. Det är ändå sommar och få läsare. Nu blev det inte så. Istället blir det en mycket egen tolkning. Kan börja med att jag älskar ljus, gärna stadens. Minns då vi bodde i stan på åttonde våningen hur jag stod på nätterna och tittade över staden. Jag älskade alla ljus. Nu är det marknivå 10 minuter utanför staden och där är det helt andra ljus jag går igång på:-)
När familjen tar kvällsdoppet beundrar jag ljuset som speglas i havet. Jag blir lycklig över hur fantastiskt vi bor. 5 minuter till urskog, 10 minuter till centrum, 5 minuter till havet.

Igår var som ni säkert förstår en omtumlande dag. En dag av lättnad. Så mycket oro som försvann ur kroppen. Jag smsade flera jag vet brytt sig extra mycket, jag ringde folk, det kändes viktigt att folk fick veta. Hur det nu kom sig så blev det samling här framåt kvällen. Första skulle vi vara 4 det ändrades till 6 och slutligen 8! Så himla härligt att fira Försäkringskassans besked med nära och kära. Vädret var fantastiskt och vi satt ut från tidigt till mitt i natten då myggen jagade in oss. Första uppesittarkvällen för året, på altanen.

Eftersom vi var många gjorde vi det lätt. Grillbricka med olika korvsorter. Vi är en korvälskande familj. Jag gjorde en ljummen potatissallad med lite syrlig smak, passade bra till heta korvar. Därefter var det efterätt. Sonen hade beställt. Lite krångligt eftersom vi var så många. Men det gick.

Många olika frukter och bär. Vi hade vattenmelon, jordgubbar, vindruvor och annanas. Delas i munsbitar.Smält choklad i vattenbad. Vi brukar ta mörk choklad för den är laktosfri, så blandar vi ner guldnogat som också är laktosfri för att få sötman. En skål med kokos hör också till. Så doppar man frukt och bär i chokladen och kokosen Godare får man nog leta efter!

Vad har detta med stadens ljus att göra tänker ni nu. Inte mycket:-))När skymningen sänkte sig satt vi länge kvar ute. Vi var lyriska över sommarnatten. Inte ens koftan kom fram. Jag blev rikligt gratulerad med åtskilliga skål, grattis, pussar och kramar. Så kom det sig att festen igårkväll fick bli tolkning på stadens ljus. Nu tar Fredagsgänget sommarlov. Önskar er alla en härlig sommar!!

Världens bästa Lennart.

Fyller år idag.

Önskar dig den allra bästa dagen.

GRATTIS!

Ett sista farväl.

Jag har varit på allt för många begravningar. Idag ännu en. En till åren kommen människa hade fått ro och lämnat oss. Ibland är det ganska okomplicerat. Man blir äldre, kanske sjuk och så småningom dör man. Det kan vara så att man på begravningen får ett kvitto på vad för sorts liv man levt. Kanske på vad för sorts människa man varit. Vad andra minns av en och så vidare. Lite synd att man inte får vara med....Jag hade plockat en liten bukett att lägga på kistan. Aqvilejan jag fått i frö från henne blommade och jag gav nu tillbaks den. Det kändes symboliskt väldigt fint.

Idag var det väldigt mycket folk i kyrkan. Vilken bekantskapskrets hon hade. Trots sina nästan 90 år var det folk i alla åldrar i kyrkan. Hon hade satt spår. Positiva spår. Jag tror, att jag utan att överdriva, detta var den finaste begravning jag varit på. Inte enbart för att musiken var vald med omsorg och speglade livet och människan vi var där för. Det var också en otroligt bra präst. Jag höll på att skriva duktig, men det är kanske fel ord. Alla pratade efteråt om hur fantastisk prästen var. Jag kan bara hålla med. Min favoritpräst fick sällskap i specialfacket i mitt hjärta;-)

Middag, kaffe och tårta gick under lätta former. Alla pratade minne och skrattet blev stort när ett tal hölls och frågan kom om alla hade en löpare. En löpare i present blev genom åren ett signum för henne. Behöver jag säga att alla hade.

När prästen under kaffet läste upp de gåvor som kommit in till hjärt Lungfonden och Barncancerfonden tror jag vi var många som än en gång grät lite i smyg. Jag har aldrig hört så många hälsningar. Prästen uttryckte också att det var ovanligt många, men att det ju sa en del om personen vi var där för. Det tog liksom aldrig slut, hon läste och läste. Ändå hade det varit massor av blommor i kyrkan.

Jag konstaterar att en person som varit en del av många människors liv fick ett fantastiskt sista farväl.

Att bli liknad vi Hitler.

Idag tog jag emot ett storgråtande barn på eftermiddagen. Han som på morgonen glatt gått iväg, lite hoppfull att någon skulle se att han var nylippt. Han som varit riktigt långhårig klippte i fredags håret med kort nacke och lång lugg. Ungefär som syntarna på 80-talet. Poängen med frisyren är att han när han orkar kan lägga luggen i våg. Jodå han hade fått komplimanger om sin nya look. Men en av tjejerna hade pekat och sagt. Du ser ju ut som Hitler. Skrattet som följde var inte nådigt och de som stod runt var många. Han har varit ledsen hela kvällen. Jag ville ringa till mamman men det får jag inte. Jag är så arg!!!

En knäckt och sårad son ska nu packa och göra allt klar för "undadagen" imorgon. Han vill inte. Han vill inte alls. Hur kul det än brukar vara med picknick lek och bad. Undra om jag får iväg honom imorgon. Själv ska jag på begravning så här är verkligen inte muntert.

Jag undrar om han längre vill ha sin nya kostym och cylinderhatt på skolavslutningen, som han så länge planerat. Att vara olik med egen stil och stå för det är modigt. Att bli liknad vid Hitler kan nog knäcka det modet är jag rädd.

Omgiven av medmänniskor.

Jag är omgiven av goda människor. Ibland slår det mig extra mycket.

I måndags damp det ner "snödroppar in the green" i brevlådan. Tänk, någon bryr sig så mycket om mig att de skickar snödroppar sedan de förstått att jag inte hittade några i Stockholm.

Sedan dyker det upp ett mejl om krus i samma stil som min fantastiska "Uddevallakanna". Vill jag ha?! Om jag vill!

Berömmet jag får för att jag är ute som politiker har stärkt mig väldigt. Jag famlar inte i blindo längre utan ser planen ta form.

Jag slänger iväg några frågor om guideuppslag i Uddevalla och får snabba svar.

Maken körde mig idag till Hafsten för att jag skulle kunna titta på ett område som eventuellt ska byggas villor på. Jag hade aldrig hittat dit, han läste, slog på eniro och så for vi.

Det händer så mycket bra i livet!
Jag har verkligen tur som är omgiven av medmänniskor.

Arbetslag och persilja.

I morse innan vi for till landet bestämde jag mig. Växthuset skulle stå öppetunder dagen. Det är dags att kika in och se om något lever. Så förvånad jag blev! Av 10 fackelliljor kommer 8, av 4 dagliljor kommer 4. Mest förvånande är nog ändå att mina persiljefrö grott. Jag har inte gjort något rätt, men det gick visst också bra. Nu gäller det att kolla in vad och hur nästa steg ska företas. Omskolning, ny jord, större krukor- för persiljan alltså. Det andra får stå kvar ett tag till sedan ska direkt i backen. Persiljan däremot ska jag pjoska med lite, tänk att den kom.

Vi for iväg och har tillbringat dagen på landet med ett arbetslag som heter duga. Det har fixats och donats i vartenda hörn. Det är verkligen roligt och givande med grupparbete. Eftersom maken varit ledig mycket i vår är vårt vårfix i det närmaste klart. DÅ är det roligt att kunna åka iväg och vara med på andra ställe.Utan att det egna blir lidande! (Läs att det är maken som är med och grejar, jag pysslar mest med inget och är sällskap...)

Väl hemma igen blev det högläge för benen, och en stund i solen på altanen. Blir nog ingen sömn i natt för jag har ont. Det gör inget för dagen har varit trevlig och bra. Får vila imorgon då jag blir ensam hemma. Inte illa det heller, hoppas på fortsatt sol så jag kan ligga och lida på altanen;-)

Jag har fått en blomma.

Tack Mors Deka det värmer.

Sorgligt och konstigt.

En timma innan kalaset fick vi ett dödsbesked. Inte nära för oss, men nära för gäster på kalaset. Någon jag känt i 20 år. Så konstigt det känns. Så många av de mina som är väldigt ledsna. Jag tänker på dem, mycket. Sonen som sett fram emot kalaset var senare otröstlig. Det kom ju gäster, men inte alla. Sonen kände att någon dött på hans kalas. Svårt att glädja sig för presenterna och svårt att somna nu senare. Så många känslor för honom. Tycka synd om kusinerna och sörja sitt kalas, med lite dåligt samvete för de är ju mer synd om dem...Inte lätt att vara liten alla gånger! Ibland blir det bara för mycket, nu blev det både sorgligt och konstigt.

Uppdrag man inte vill ha...

Igår ringde han, vännen P. Inget konstigt i det, händer dagligen. Framställningen var smart. Du som är så duktig... Vi får inte till det.... Du som ändå sitter vid datorn....

Jahaja så var man utsedd till reseplanerare. Maken och vännen P ska bestiga Kebnekaise i sommar. Jag har sagt klart och tydligt att de bör börja planera i tid, resor blir dyrare, platser tar slut. De har nog tänkt att börja......

Jag slog en gång på googel och hittade Kebnekaises officiella hemsida, där fanns massor av matnyttigt. Jag tog fram fjällsidan för friluftsfrämjandet också. Nu ska jag försöka släppa det.... mejla länkarna till vännen P och visa maken att de ligger i favoriter. Kanske de då gör ett nytt försök.

misstänker att jag snart sitter och kollar Sjs reseplanerare, då ligger de pyrt till jag vet inte alls var detta ligger eller vart man ska.... Det finns verkligen uppdrag man inte vill ha!!!