Inte rimligare bara för att det är barn!

För vuxna finns det regler och lagar för arbetsmiljö. Hur ser det ut för våra barn?
I veckan som var fick jag göra ett akutärende till sonens klassrum med ett glömt kuvert. Det blev med fara för livet. Skolgården är snöröjd på ena sidan inte på andra. På den inte snöröjda sidan är dörren till sonens klassrum. Den upptrampade isiga stigen gick över rabatter, räcke och bänkar, så hög är snön. Sedan har man en liten isbacke ner till dörren som nätt och jämt går att få upp. Hur många barn ramlar där varje dag och hur svår behöver olyckan bli för att någon ska reagera?Jag funderade på vem jag skulle klaga till men såg ingen rimlig mottagare. är det tekniska? knappast. Är det Barn och utbildning? knappast. rektor kanske som i så fall ska skylla på en stackars vaktmästare. Nej min själ jag vet inte vart jag vänder mig. Men jag vet en sak. Detta är inte rimligt. En isbacke ca 50 cm hög ganska brant för att komma till klasrummet. Vi vuxna hade aldrig accepterat det. Det blir inte rimligare bara för att det är barn!Nu ska jag försöka ta reda på vems ansvar det är....

Hur tänkte dom nu?

Skolan startar imorgon. En fredag, vad är det för konstigt sätt? Hade det varit så himla svårt att få antalet dagar att stämma utan denhär dagen. Hur många motiverade barn och föräldrar har planerat morgondagen? Sonen har definitivt haft skolångest. Tro inte annat än att jag försökt med -Det blir kort vecka i alla fall. Han suckar ändå. Jag undrar också, hur tänkte dom nu?

Att alltid tro det värsta.

Försökte välja ost när telefonen ringde. Ljudet i en matbutik är relativt högt så jag hörde inte riktigt. Något om sonen slag och huvud. Min erfarenhet säger mig att lärare ringer när det varit bråk och problem. SÅ jag stönar högt--
VAD SÄGER DU?! HAR HAN SLAGIT NÅGON I HUVUDET?!
Nej han har slagit i huvudet.
Åh.... skammens rodnad spred sig över kinderna.
Bulan i pannan är präktig och färgglad. Huvudet värker och han kan inte böja sig framåt, då bultar det. Bestämde i morse att han får stanna hemma idag. Sitta lutad över en bänk med böcker verkar inte så lyckat.
En hel vecka i sjukdomens tecken. Allt jag skulle gjort har jag fått skjuta till nästa vecka. Anser mig någorlunda frisk nu i alla fall. Kanske till och med går på den där festen ikväll, det har varit tveksamt.
Nu ska jag servera lillkillen frukost, kanske lite fjäsk kan döva mitt samvete för att jag alltid tror det värsta.

Vilken dag! Lagen om alltings...

Inte nog med att jag skickar sonen till skolan när det är studiedag. Väl hemma upptäcker jag att makens matlåda står kvar i kylen. Snopet. SÅ hungrig han kommer vara idag... Bra för sonen får ingen skollunch, den blir bra till honom.

Åker vid halv ett in till Regionteater Väst för att titta på No tears for Queers. Väl där kostar biljetten dubbelt upp mot vad jag hade läst! Tittat nu och det står från...fy vilket lur.

När jag kommer ut från teatern fått böter! Parkeringsböter. Så onödiga pengar. Vi står där vi alltid står. Någon har satt upp nya skyltar, man kan ana ett nytt avtal. Regionteater Väst kommer få problem! 8 bilar lappades idag......

Väl hemma förflyter dagen lugnt. Tack och lov. Det räcker på en dag.

Maken kommer hem och berättar om sin dag. Lik min! Först skulle han ställa matlådan i kylen, då upptäcker han att han ingen har. Då tänker han att han ska hushålla med sin frukost och komplettera med en macka från matsalen. När han ska ta upp burken med müsli ur väskan är locket av och all müsli lös i väskan. Dagen fortsätter i samma stil.

Nog är det så man kan börja prata om alltings....Jag har inte slagit sönder någon spegel. Inte gått under någon stege. Inte sett någon svart katt korsa vägen. Svårt att tro.....

Bilder från googelsök bilder.

Stackars barn.

För första gången på drygt en vecka skulle sonen till skolan idag. Förkylning och körtelmage har varit långvarigt. Planerade in helgens handling till tidig morgon, kör honom till skolan och far vidare till Torp.

20 minuter senare ringer telefonen. Hej mamma, det e jag. Jag e hemma, de e studiedag.
Aj då! Vi får väl se det som att han behövde en morgonpromenad....Mamma har noll koll, stackars barn.

Att bli liknad vi Hitler.

Idag tog jag emot ett storgråtande barn på eftermiddagen. Han som på morgonen glatt gått iväg, lite hoppfull att någon skulle se att han var nylippt. Han som varit riktigt långhårig klippte i fredags håret med kort nacke och lång lugg. Ungefär som syntarna på 80-talet. Poängen med frisyren är att han när han orkar kan lägga luggen i våg. Jodå han hade fått komplimanger om sin nya look. Men en av tjejerna hade pekat och sagt. Du ser ju ut som Hitler. Skrattet som följde var inte nådigt och de som stod runt var många. Han har varit ledsen hela kvällen. Jag ville ringa till mamman men det får jag inte. Jag är så arg!!!

En knäckt och sårad son ska nu packa och göra allt klar för "undadagen" imorgon. Han vill inte. Han vill inte alls. Hur kul det än brukar vara med picknick lek och bad. Undra om jag får iväg honom imorgon. Själv ska jag på begravning så här är verkligen inte muntert.

Jag undrar om han längre vill ha sin nya kostym och cylinderhatt på skolavslutningen, som han så länge planerat. Att vara olik med egen stil och stå för det är modigt. Att bli liknad vid Hitler kan nog knäcka det modet är jag rädd.

Uppiggande möte.

Gjorde styvt 2 timmar på jobbet. Hade en del krångel med datorn, login som inte fungerar och så men annars börjar det flyta på. Förutom då det lilla faktum att det gör så ont. Idag drabbades jag dessutom av panik när jag satt där. Tittade ut genom fönstret och det snöade. Jag blev livrädd, snöar bilen igen kommer jag inte därifrån. Nu vände det och började töa, men jag hann tänka. Vilken oerhört skör och ohållbar situation jag befinner mig i. Nu ikväll har maken nyktert konstaterat att om det skulle hända får jag starta bilen och sitta i tills det går att använda vindrutetorkarna. Tanken har inte ens föresvävat mig! Snacka om miljövän;-) Men det är en tröst att ha, jag kan göra så om det vill sig illa.

Fick skjuts till styrelsemöte med Riksteaterföreningen. Vi har verkligen roligt på mötena och trots att vi svävar ut i både roliga historier och applåder;-)så håller vi oss på 2 timmar. Det är bra gjort. Idag roddade vi det sista praktiska runt Dellertföreställningen. Hoppas vi säljer lite fler biljetter! Jag hade svårt att koncentrera mig på mötet. Tappar ord, säger fel och har svårt att förklara, blandar ihop alla namn och är allmänt rörig. Att axeln värker så jag blir tokig är säkert en bidragande orsak, tack var den uppsluppna stämningen och alla goa skratt blev det ändå inte slitsamt. Det blev istället ett uppiggande möte.

Kakburkar och klassresepengar,det hör liksom inte ihop!!

Jag är emot barnarbete! Jag är emot att våra barn springer gatlopp och säljer svindyra kakburkar. Jag är emot att ett företag tar in bortåt tiotusen för att våra barn säljer deras kakor. Jag är emot att jag, släkte och kanske någon granne tvingas köpa de 10-12 burkar barnen tvingas ta emot. Det är ett jävla betalande!

Eller rättare sagt låt oss då betala, utan de här omvägarna!!! De får 18 kronor per kakburk de säljer (kostar50) Jag betalar 200 om vi slipper omaket med att tvinga det på släkt och vänner.

Varför ska vi låtsas som om vi då inte betalar skolresan. Vem är det som luras?? Inte jag i alla fall!! Kakburkar och klassresepengar, det hör liksom inte ihop!!

Elitklasser är det verkligen något att oroa sig för?!

Jag har sett det lite här och där utan att egentligen läsa så mycket. Man pratar om elitklasser, barn/ungdom som är teoretiskt begåvade ska få söka in i specialklasser. Så otroligt skönt för dem tänker jag. Äntligen kanske vi kan säga att skolan är till för alla! Då är det ändå endast gymnasium det gäller. Ganska stora barn som vet vad de vill.

Idag är det stökiga elever som tar alla resurser för extrainsatser. De resurserna är dessutom neddragna till ett minimum. Resultatet blir ofta att de stökiga hörs, syns och får mycket om inte all uppmärksamhet. De duktigare kämpar på i tysthet. Har de fokus lyckas de bra trots alla störningar, en del orkar inte och ger upp.
Lika mycket som jag är för att det ska finnas specialklasser med resurser för de som inte sitter still, för de elever som stör och inte riktigt håller måtte. Lika mycket är jag för satsningar på elever som vill som orkar och har lust. Om det inte tas tillvara försvinner snart lusten.

På min tid fanns det OBS-klasser och det fanns allmän och särskild nivå i ämnen inte var det diskriminerande!! Det var upplyftande. Just det tror jag våra elever behöver, lyftas upp. I ett samhälle med allt hårdare klimat behövs positiv förstärkning för alla, vilken kapacitet du än har. Genom att minska gruppens storlek och satsa på de som behöver synliggör vi alla, både de som har lust och de som inte har lust.

Det känns lite Jantelag att säga att man inte ska satsa på de som redan är duktiga! Nog är de värda uppmuntran. Nog är de värda att satsas på, de såväl som alla andra.

Vi söker privatskolor till barnen idag, vi byter om vi hör att läraren inte är bra. Vi har stor rörelsefrihet redan idag. Inte är fler gruppindelningar något att oroa sig för, varesig det kallas elitklasser eller inte.

Kulturbloggen skriver också om det här.