Hela tiden nya utmaningar.

Idag har jag träffat en man som är expert på arbetsmiljö, alltså inte hur vi är mot varandra utan vad jag behöver för att fungera så bra om möjligt. Vid det mötet förstod jag att man pratar om mig. På ett positivt sätt, som människan som vill, som vägrar ge sig och som därför ska ha alla hjälp som finns. Konstig känsla, men trevlig;-) Det finns så mycket jag inte ens visste om, nu ska vi prova och testa, allt kommer jag inte vilja ha, en del egna lösningar har jag funnit genom åren. Han kallar det att jag kompenserar, eller att jag hittat strategier.
Märker att jag blir modigare på jobbet i alla fall. Blir nu lämnad ensam titt som tätt och om det är något jag inte behärskar improviserar jag:-)) Ska väl tilläggas att alla (hittills) varit väldigt trevliga och tillmötesgående
Förde fram ett par egna idéer på styrelsemötet och fick bra gensvar, det stärker och motiverar. Får helt husera med mina idéer och håller så sakta på att bygga upp ett eget kontaktnät i just denhär verksamheten.

Imorgon blir det avbrott för politik. Kultur och Fritidsnämnden har sitt första riktiga möte i den nya konstellationen. Roligt och stimulerande, sitter med de sista handlingarna nu. Dessutom har jag fått handlingarna till patientnämndens möte nästa vecka, mycket nytt och mycket att sätta sig in i. Skönt att det så lätt går att varva politiken med mitt arbete. Jag förlägger mina tider så de fungerar, vilken lyx. Så kan jag säkert inte göra alltid, men just nu i alla fall.

Helgen ska jag tillbringa i Nynäshamn, ett helt nytt sammanhang tack vare nya jobbet. Lär inte få tid att läsa handlingar där...så det är bäst jag sätter fart, nya utmaningar hela tiden, det är härligt!

Inte rimligare bara för att det är barn!

För vuxna finns det regler och lagar för arbetsmiljö. Hur ser det ut för våra barn?
I veckan som var fick jag göra ett akutärende till sonens klassrum med ett glömt kuvert. Det blev med fara för livet. Skolgården är snöröjd på ena sidan inte på andra. På den inte snöröjda sidan är dörren till sonens klassrum. Den upptrampade isiga stigen gick över rabatter, räcke och bänkar, så hög är snön. Sedan har man en liten isbacke ner till dörren som nätt och jämt går att få upp. Hur många barn ramlar där varje dag och hur svår behöver olyckan bli för att någon ska reagera?Jag funderade på vem jag skulle klaga till men såg ingen rimlig mottagare. är det tekniska? knappast. Är det Barn och utbildning? knappast. rektor kanske som i så fall ska skylla på en stackars vaktmästare. Nej min själ jag vet inte vart jag vänder mig. Men jag vet en sak. Detta är inte rimligt. En isbacke ca 50 cm hög ganska brant för att komma till klasrummet. Vi vuxna hade aldrig accepterat det. Det blir inte rimligare bara för att det är barn!Nu ska jag försöka ta reda på vems ansvar det är....