Leva livet, nu ska jag leva livet.

Det är kanske tre veckor sedan, maken hade fått frågan -vad gör du om fem år? Det gav oss anledning att fundera och utifrån det blev samtalen många och långa. Vi enades om att om fem år vet vi inget, vi lever nu.  Kanske är det årens alla sjukdomar, dödsfall och trassligheter som ger insikten att livet faktiskt inte är något att vänta på. I helgen blev det en sådan helg en drömmer om då och då.Goda vänner, böcker, mat, vi och fantastisk miljö. Helt i linje med att leva nu och leva i nuet.

I helgen intog vi Villa Akvarellen som ligger i Gerlesborg. Vi var 7 damer i precis lagom ålder.

 Miljöerna är fantastisk och huset lika så.

Det är så tyst att en hör insekterna! Inget en stressad stadsbo är bortskämd med.

 Det finns 7 rum, fler sängar men vi passade på att ta var sitt. 

 Närmsta grannar var blåmesparet som bodde i grunden och ständigt for in med mat till munnar att mätta. 

Vi gick promenader, vid infarten till konstskolan står denna kastanj i blom, med den eldiga vallmon under var det betagande vackert.

Vår bästa tid är nu, styvmorsviol och lupiner, vackert så det gör ont. Dessutom var det skönt i vattnet, lite otippat tyckte vi som modigt hoppat i.

Nästan all tid går åt till att läsa eller prata böcker, författare och kultur. Förutom att vi äter gott så klart. Denna gång var det boken "Har fröken tid att lyssna" av Uddevallabon Märtha Hillén, som var vår följeslagare och vårt samtalsämne. Det var en underbar bok, inte bara att läsa utan också att diskutera. Spännande var sedan att i många samtal under helgen så kom boken, Märtha eller stycken ur boken upp igen. Vi var imponerade och väldigt glada att ha fått boken. 

Lyxig helg innebär lyxiga stunder, vi har självhushåll och hade ordnat matlag. Lunch t.ex var medelhavsinspirerad och till den dracks det Prosecco, ekologisk så klart då hela helgen har gått i ekologiskt tänk. Vi är så nöjda med denna vår andra ReadTreat att vi genast bokat samma helg nästa år. Även om en ska leva i nuet finns det saker som behöver planeras. Nu ser vi redan fram till nästa träff om ett par veckor, som tur är ses vi regelbundet. Livet ska levas nu och detta är inget dumt sätt.
Ett extra tack till Märthas döttrar som på olika sätt såg till av vi fick tillgång till boken. 

Gatans snyggaste häck.

Trots att de dök upp ganska olämpligt igår och klippte häcken är jag glad att det blev av. Beställde jobbet förra sommaren så det var välbehövligt. Vågar påstå att jag för tillfället har gatans snyggaste häck;-))
Har precis inkommit efter en tur till Torp, sonen fick shorts, och jag handlade lite pålägg. Bokjuntan är på ingång. HÄRLIGT! Vi har läst "Hon älskade" av Helena Henschen. Boken är utläst, brödet nybakat och huset städat efter slaget igår;-) Nu kan de komma. Inte gör det något att häcken är snygg också.

Livets små andningshål.

Igår sågs vi igen, tjejerna i Boktyckarna. Det blev som vanligt en härlig kväll. När vi diskuterat boken ingående gav vi oss på världsliga ting som Sj, politik, avreglering och nöjen. Skratten klingade mest hela tiden. Vännen Å ställde snällt upp med husrum för oss, passade bra eftersom jag hastade mellan möten. Nu har jag fått en dos vuxenprat att stå på ett tag. Vad vi tycket om boken, Gregorius av Bengt Ohlsson, kan du strax läsa hos just Boktyckarna.

En läskig kväll......

Ser fram emot en tjejkväll med boksnack igen. Det känns alltid som om det var längesedan! Är snuvig men tänker inte missa boksnacket. Får låta bli att kramas... Ikväll ska vi prata om Låt den rätte komma in. Oj vilken bok. Undrar så hur samtalet kommer att gå, vad de andra tycker och har upplevt. Jag vet en sak, jag vill inte se filmen. Trodde jag var färdig med skräck efter 80-talets strida ström på bio. Den här boken var annorlunda. Imorgon skriver vi säkert om den på Boktyckarna, förra boken vi skrev om är Damernas detektivbyrå. Vilka tvära kast vi presenterar! Men nu är det dags att ge sig av, förutom te och mackor blir det nog en läskig kväll...

Bokträffarna har blivit livsviktiga.

Har jag sagt det förr?. Nåväl, jag säger det igen. Kvällarna med tjejerna då vi diskuterar boken är så värdefulla. Igår var det dags. I sjukdomstider var det både bortfall och ny plats, men vi ger oss inte. Fantastiskt. Sedan vi sågs senast har vi alla läst "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Flera av oss hade läst den och efterföljarna också. Riktigt roligt då när man läst om och funderat ut en infallsvinkel för diskussion. Naturligtvis kom vi också att tala om livet, om döden och allt där in emellan! Nästa bok är bestämd, vårens träffar lika så. Det är inte klokt. 6 december förra året sågs vi första gången. Nu ett år senare har bokträffarna blivit livsviktiga.

En recension av Damernas detektivbyrå kommer så småningom hos Boktyckarna.

Pengar, pengar, pengar att fördela.

Sitter med handlingarna för nämndmötet på tisdag. Lär behöva flera dagar att läsa in dem på. 2 timmar nu och siffror snurrar framför ögonen. Fördelning av föreningsbidrag. Förhoppningsvis blir en förening här och där nöjd, men tittar man på ansökningar och vad som delas ut, blir rätt många besvikna. Inte lätt! Konstgräsplanernas hyra är också ett bekymmer. Dessutom är det välfärdsbokslut, val av konstnärlig utsmyckning, och politikerenkät. Det blir ett långt möte. Jag får läsa imorgon också.

Idag har jag plockat upp mina 70 tomtar. inte alla är på sin plats. Däremot är det ordinarie prydnaderna i lådor och på vinden. Arbetet fortskrider. Gardinerna i vardagsrummet är på plats. Flera gånger dessutom eftersom maken satte varannan avigt...

Päronträdet har fått en ljusslinga. Ska den verkligen ligga på vinden? sa vi. Bättre att använda den. Den borde legat på vinden. det ser knasigt ut. Passar ganska bra hos oss;-) Sonen vägrar julgardiner. Jag har tydligen tantiga eller fula. Inget som passar hos honom. Hittar inte dem jag haft där förr.... Konstaterar att jag kanske rensat för ivrigt. Eller så kommer de fram.

Nu väntar kudden. Nämndens handlingar gör mig tung i ögonlocken... Bättre ta fram boken vi ska diskutera på onsdag. Och kanske fundera lite till på pengarna som ska föredelas...

Nu har vi startat bloggen BOKTYCKARNA.

Fredagstemat är strax nedanför. Men jag passar på när nu många kikar förbi idag att göra reklam. BOKTYCKARNA, nystartad men vi kommer fylla på med alla böcker vi läst. Använd den för boktips. Följ den, kommentera hjälp oss ge bloggen liv.
Bloggers fel med att länkar inte uppdateras drabbar tyvärr BOKTYCKARNA. Ni får klicka ofta. Den kommer att uppdateras.

Vidareutveckling av boksnacken.

Igår kväll var det dags igen. Efterlängtade är de, träffarna med boktjejerna. Den här gången har vi läst "Trasdockan" av Christine Falkenland. Som vanligt var reaktionerna vitt skilda. Jag avskyr boken. Andra tycker den är så viktig att de vill att alla ska läsa den. Ingen var kunde vi konstatera oberörd i alla fall.

Min ilska för boken, och Ylva, som den handlar om blev diskussion. Kanske, sa vi, är den så hemsk att jag inte mäktar med den, då kontrar jag med ilska. Logiskt, anfall är bästa försvar. Jag var heller inte nådig mot författaren och sättet hon skriver på. Får inget flyt och jag irriterar mig över de olika stilarna. Andra däremot kunde konstatera att de var tacksamma för prosaformen, annars hade man inte orkat läsa en så svart bok.

Hmmm, prosa, undra om det är där problemet ligger. Jag ska genast gå till biblioteket och höra om de hjälper mig hitta någon lättläst prosa. Måste kolla om det är formen jag inte kan klara. Det leder till saker samtalen kring böckerna. Det är så härligt. man får något med sig och vad man än tyckt om aktuell bok har man fått ytterligare en läsupplevelse med sig. Att dela den med andra är en ynnest. En nåd känns det som.

Nu går vi ett steg längre. Vi startar en blogg. Om böckerna vi läser och om samtalen kring dem. Vi tror det är smart att dela med sig om vad vi gör och läser. Vi har kommit på namn och underrubrik. Inledningsvis har vi ju alla redan lästa böcker att skriva om. Vi är många som kan hjälpas åt. Det här ska bli roligt.
En fullt naturlig utveckling av boksnacken.

Ingen har sökt mig. Skönt!

Om jag missade något idag klockan 14.00 kan det inte varit viktigt. Ingen har hört av sig och undrat var jag tog vägen eller vad jag håller på med. Kanske sitter det någon och surar, eller funderar, men ingen har sökt mig i alla fall. Det är lite skönt. Kanske jag inte missat något. Kanske det var en påbörjad anteckning och så blev det ändrat... Det lär jag aldrig få reda på.
Börjar styra upp morgondagen. Bokcirkeln tar vi här, det underlättar. Tandläkare och lite annat klämmer jag in på dan men till två är jag hemma och kan stoppa i sonen mat innan musikskolan tar vid. Den får maken sköta efter fem då förbereder jag för boksnack. Morgondagen verkar inte längre fullt så hemsk som den gjorde imorse. Det blir nog bra:-)

Boksnack om Alkemisten.

Att jag aldrig hört talas om vare sig Paulo Coelho eller Alkemisten, sågs nästan med lite humor från de andra i juntan. Det är nästan bra gjort att kunnat ha missa.. Ja sån är jag. När A valde boken och jag hörde reaktionerna från de andra. Fick jag för mig att jag missat något enormt. Flera hade läst den förut. Det gjorde antagligen att min ribba sattes högt på förväntningen. Jag trodde det var en bok som skulle ta musten ur mig.

Så besviken jag blivit. Alkemisten är en rar bok. En söt berättelse. En saga. Kanske hade det räckt om mina förväntningar inte varit skyhöga. Igår beskrev jag mig som matadoren i Ferdinand. Jag sa till boken- Gör något med mig! Den gjorde inte det. Tydligen har den ändå varit omvälvande för många, det gör mig nyfiken. Vad, varför, hur? Någon som har ett svar är jag väldigt intresserad.

Nästa bok valde Å och det blev Trasdockan av Christine falkenland. Inte heller hon känd för mig, men hos flera av de andra. Ska bli spännande. Hoppas Hallamans har en i pocket för på Bokus där jag brukar handla fanns den bara inbunden. Innan jag ger mig i kast med den väntar 4 böcker på nattduksbordet, jag tjuvläser nämligen också;-)

Får man säga äntligen?!

Tänk att en sommar kunnat kännas så lång. Inte ur semester och vilosynpunkt, utan från bokträffarna. Vi har inte setts på 10 veckor! För lång tid konstaterade vi alla igår. Utöver den lästa boken hade vi massor att diskutera. Boken var spännande. Den delade gruppen på ett sätt jag inte kan minnas att någon bok gjort förut. En utmaning att diskutera alltså. Tänk att samma bok kan ge så många olika läsupplevelser.

Blir du nyfiken kan jag rekommendera "Kortfattad Kinesisk-engelsk ordbok för älskande" Av Xiaolu Guo. Läs och bilda dig en egen uppfattning.

Nästa bok blir "Alkemisten" av Paulo Coelho. Så omtalad! Flera hade läst den, inte jag. Det är en bok man ska läsaom sägs det ju så det passar väldigt bra. Roligt att höra sedan vad de som läst den igen slås av.

När vi sa hejdå vi som samåka utåt landet var jag så nöjd. Hade skrattat så det värkte i kindmusklerna. Vad jag saknat detta. Säger som Norgårdsanna, det är ett gott andrum. Nu är hösten träffar bokade och vi var rätt ense om att det kan behövas någon extra inemellan för teater, bokmässa eller annat. Av den anledningen välkomnar jag att det redan är slutet på augusti, jag får säga äntligen!

Jag är inte glad.

Får konstatera att inte ens en träff med bokjuntan skingrar mina tankar. Blev förtjust över att boken jag valt verkligen gripit tag i alla. Det blev bra samtal. Samtal om kvinnokraft, vackert språk, äkta kärlek och eländiga män. Om förr och nu. Mycket vi tror hände förr händer också nu. Intressanta samtal. Jag kan ändå inte fullt ut vara aktiv känner jag. Tankarna far iväg. Tror ni inte att jag pratade om Försäkringskassa. SKIT det skulle jag inte. Känslan av att inte ha en strategi om det blir ett nej den 24:e är frustrerande. Inte konstigt sa de kloka medsystrarna. Jag har levt i alarmberedskap så länge att strategierna är slut. Synd att jag låter det påverka mig så. Inte roligt att se fram emot födelsedag och midsommar med den här snaran runt halsen. Får jag ett nej vet jag åtminstone vad jag skall förhålla mig till. Nu är det jobbigt. Hur jag än anstränger mig finns inte glöden.
Jag är helt enkelt inte glad.

Bästa dagen!

Snart ringer brorsan och väcker mig;-) Då ska vi åka och hämta sten. Behöver singel och täcka vissa rabatter. Vi fortsatte i helgen att göra om på framsidan. Det var maken som grävde och flyttade rabattkanter, jag drack kaffe. På vår bil finns inget drag och vi har för all de ingen kärra heller... Men jag har en bror som hjälpt mig med samma sak flera gånger förut. Det känns bra!

Bra känns också att jag ska få ur mig allt jag funderar på när jag träffar min mentor. Som om inte det är nog är det dessutom bokjunta ikväll. Så himla härligt! Sista träffen innan sommaren. Känns lite vemodigt men klart att även vi behöver sommarlov. Den bok vi ska läsa under sommaren kommer någon få välja ikväll. Inte många kvar nu som inte valt första gången. Sedan börjar vi om. Med stickans hjälp får alla välja var sin gång....Boken vi pratar om idag har jag valt. Hohaj. Ska bli spännande att se vad de andra tyckt. Vad de reagerat på osv. Hohaj skiljer sig från de övriga böcker vi läst ihop. En bra dag väntar mig med andra ord.
Kanske den bästa.

På liv och död.

Jag ska inte påstå att bokjuntan är på liv och död, även om den blivit en viktig del av livet. Däremot var bokvalet den här gången, På liv och död, historien om Micke Dubois. Jag var skeptisk! Herregud, Svullo var ju riktigt eländigt dålig. Att läsa om självmord när man dessutom mår som jag gör var också en påfrestning.

Självmord, själva ordet är laddat. Att då läsa om det så ärligt och utan skyddslappar som i den här boken är mycket tänkvärt. Först funderade jag på vad "hon" ville. Hans ex alltså som lämnat alla uppgifter. Döva sitt dåliga samvete, göra honom till odödlig martyr eller ännu värre svartmåla honom. Fast jag hittade liksom inte det. Hon ville nog bara berätta, kanske också för barnens skull.

Boken föder mycket tankar hos mig. Jag hittar mina egna fördomar och jag gillar det inte! Jag som är så modern och lever utan fördomar..Kvinnan i hans liv t.ex. Jag upplever henne som ansvarslös och omogen. Vaddå bara blir med barn, gång på gång dessutom. Tar hon då inget ansvar? Fördomar såklart. Det borde varit hans ansvar lika mycket. Vet inte varför jag reagerar så på henne.

Livet de levde tillsammans var kort och hetsigt, många pubrundor och högt tempo. Samtidigt märks det att de aldrig känner varandra. Det går ganska fort utför. I boken kommer vi in ganska sent i Mickes liv, man förstår att det varit långa svarta perioder innan. Man anar trasig barndom och man funderar över, kombinationen, kändisskap, anabola och sprit, och familjeliv.

Samtidigt kunde var och en av oss runt bordet känna igen andra par i sättet att leva. Sättet att må. Alla runt bordet hade varit med om självmord på rätt nära håll. Som vanligt blev samtalen skiftande, öppna, ärliga och spontana. Märkligt att kan kan skratta och ha så roligt samtidigt som samtalen är djupa och seriösa. Jag tror verkligen den här gruppen är unik;-) Vi har verkligen klickat. Vi diskuterar allt utan att dra oss för det. Boken fick betyget klart läsvärd av oss och vi var alla glada att vi fått den på listan då vi insåg att den hade vi aldrig läst annars.

Nästa gång får jag välja bok! Det har jag redan gjort. Det blir Hohaj av Elisabet Rynell. Den ska vi diskutera i midsommarveckan. Vi var inte riktigt färdiga för sommaruppehåll. Visst är det härligt!!
Nästan lite på liv och död:-)

Freddie Wadling och Selma Lagerlöf, kultur för en trasig själ.

En gnällblogg vill ju ingen ha, så jag får se till att bita ihop. Brukar vara bra på att bryta ihop och bita ihop. Den här gången gör det dock ont i själen också varför själva hopbitandet är något svårare. Detta till trots har jag faktiskt fått lite tröst. Bokcirkelns nästa bok blir en klassiker. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Den har jag inte läst sedan jag var tonåring så det ska bli intressant att se om man utvecklats något i sina uppfattningar......Beställt den från Bokus i pocket, orkar inte hålla tunga böcker. Då är pocket en fantastisk uppfinning! Härligt att ha något att se fram emot. Blir det lite sol kan man till och med tänka sig att sitta vid husväggen och läsa lite. Då kommer fräknarna som popcorn på näsan;-) Trots det gillar jag sol!

Dessutom har jag i min trasiga själ en liten karamell jag går och suger på. Var på konsert i Göteborg i lördags. Det var väldigt nära att jag ställde in. Att fara iväg när man mest bara gråter är en utmaning, inte minst för den som ska umgås med en. Istället ställde vi in allt kringarrangemang. Inget gå på stan, inget äta efteråt. Fram och tillbaks för konserten bara.

Jag är glad för att det blev så. Att jag inte gav efter för olusten. Freddie Wadling var briljant! Lysande! Magisk! Det är första gången jag ser och hör honom live. Hoppas verkligen på fler tillfälle. Jag var stum av beundrar. Han var så makalöst bra. Hanterar rösten så man ryser och häpnar. Allt från rena ballader med fantastiska texter av Stina Nordenstam till mer ös av Imperiet. Dessutom omgav han sig med begåvad musiker så man var helt betagen. Tur det i tider av förnedringskassor finns små kulturkarameller för trasiga själar. Det helar så bra.

Världens bästa bokcirkel.

Tänk att man kan vara så lycklig över en cirkel. När A tog initiativet till en bokcirkel visst väl ingen vartåt det skull ta vägen. Vi längtade alla efter vuxna att tala böcker med. Att verkligen få läsa böcker och ha samtal om. Att vi på köpet skulle få vänner tänkte nog ingen. Ikväll har vi diskutera Erlend Loes Doppler. En bok om livskriser, uppbrott och ansvar. Vi diskuterar boken och dess karaktärer men drar hela tiden paralleller till våra egna erfarenheter och vår liv. Upptäcker att så har varje diskussion blivit. Vilken bok vi än pratat om. Vi pratar om livet. Vi har nära till skratt men vi har också djupa samtal, svåra samtal. När vi bestämmer nästa träff slås vi av att det känns för länge tills dess. Vi upplever redan ett behov av de här träffarna. Kan vi inte ses mer snart? kan vi inte göra något mer tillsammans? Vi konstaterar att det här är mer än en cirkel. Vi håller verkligen på att bli vänner.
Det måste vara världens bästa bokcirkel.

Eva Franchell Väninnan.

Rapport från Rosenbad har boken som undertitel. Undra om det är en sann historia;-) Har jag förståt saker och ting rätt är Bodström KU-anmäld som en direkt följd av något i boken. Vilken tur jag har att Erlend Loes Doppler var så lättläst så jag hinner klämma in fler bra böcker. Att bara läsa juntanböckerna hade kanske inte varit så kul.
DÅ ska vi se vad hon har att berätta Eva Franchell, om väninnan.

ÄNTLIGEN!

Jag håller på att gå in i en period igen. En period då huset förfaller och jag är svår att få kontakt med. Jag har tagit fram tredje boken Milleniumtriologin, Luftslottet som sprängdes. Lust har inte saknats förut heller, mer vetskapen att det finns inget när den är slut. Jag har spart den som en påse godis. När bokjuntan drog igång blev det också med två maffiga böcker so inte gett utrymme till annat. Nu när tredje boken är vald inser jag att den är lättläst och tunn. Med gott samvete ger jag mig alltså på boken med stort B. Måtte den hålla lite av de förväntningar del 1 och 2 byggt upp. Maken och sonen for precis till Vattenpalatset, jag får total ro ett par timmar. Ska sätta kycklingen på puttring så jag inte glömmer det:-) Nu är det dags. ÄNTLIGEN!

De goda samtalen och nya vänner.

Nu har tjejerna gett sig av. Thet är uppdrucket och mackorna slank ner. Jag fick beröm för brödet, det var verkligen gott. Att baka när någon kommer är en god vana. Det är också alltid mycket uppskattat. Boken var lite svårpratad. Tvärt emot vad jag trott så var det ingen som var frälst och läste lovsång över Ranelid. Mer kändes det som om vi försökte hitta bra saker i boken och författaren. Vi återkom ständigt till att han upprepar sig, det går för långsamt. Lite intressant också när vi kom att prata om Ranelids kvinnosyn. Han vill nog uppfattas och kallas feminist, vi tror han är mansgris. Att sätta kvinnor på pedistal och ständigt målande beskriva kropparna med stora bröst och rumpor, det är inte sunt. Vi ville gärna tycka att den här boken varit bra. David Puma hade förtjänat det, men vi tyckte den var ganska menlös. Det hade varit roligt att bli imponerad!

Nu saknar vi inte samtalsämne ändå. Vi avhandlar Federleys drogsyn, politiken i stan, Nu-sjukvården och en hel massa annat. Det är väldigt roligt att den här gruppen direkt föll så väl ut. Vi har inte bara lyckats med det goda samtalen, det känns som om jag får nya vänner.

Tur det var Ranelid och inte Marklund.

Degen jäser, det blir valnötsbröd med aprikoser. Pålägget är inhandlat och toaletten städad;-) Nu kan de komma. Tjejerna i bokjuntan alltså. Att diskutera David Puma och drottning Silvia ska bli spännande. Jag är ju färdig att såga hela karlen jämns med fotknölarna, men jag tror inte det blir så lätt... Dessutom är det boken och innehållet som ska diskuteras, författaren blir liksom en andrahandssak. Hur mycket jag än kommit att avsky Ranelid måse ag i ärlighetens namn säga att det är tur vi inte läst Marklund. DÅ hade det säkert varit svårt att diskutera boken och inte författaren;-)