Vidareutveckling av boksnacken.

Igår kväll var det dags igen. Efterlängtade är de, träffarna med boktjejerna. Den här gången har vi läst "Trasdockan" av Christine Falkenland. Som vanligt var reaktionerna vitt skilda. Jag avskyr boken. Andra tycker den är så viktig att de vill att alla ska läsa den. Ingen var kunde vi konstatera oberörd i alla fall.

Min ilska för boken, och Ylva, som den handlar om blev diskussion. Kanske, sa vi, är den så hemsk att jag inte mäktar med den, då kontrar jag med ilska. Logiskt, anfall är bästa försvar. Jag var heller inte nådig mot författaren och sättet hon skriver på. Får inget flyt och jag irriterar mig över de olika stilarna. Andra däremot kunde konstatera att de var tacksamma för prosaformen, annars hade man inte orkat läsa en så svart bok.

Hmmm, prosa, undra om det är där problemet ligger. Jag ska genast gå till biblioteket och höra om de hjälper mig hitta någon lättläst prosa. Måste kolla om det är formen jag inte kan klara. Det leder till saker samtalen kring böckerna. Det är så härligt. man får något med sig och vad man än tyckt om aktuell bok har man fått ytterligare en läsupplevelse med sig. Att dela den med andra är en ynnest. En nåd känns det som.

Nu går vi ett steg längre. Vi startar en blogg. Om böckerna vi läser och om samtalen kring dem. Vi tror det är smart att dela med sig om vad vi gör och läser. Vi har kommit på namn och underrubrik. Inledningsvis har vi ju alla redan lästa böcker att skriva om. Vi är många som kan hjälpas åt. Det här ska bli roligt.
En fullt naturlig utveckling av boksnacken.