Nu har tjejerna gett sig av. Thet är uppdrucket och mackorna slank ner. Jag fick beröm för brödet, det var verkligen gott. Att baka när någon kommer är en god vana. Det är också alltid mycket uppskattat. Boken var lite svårpratad. Tvärt emot vad jag trott så var det ingen som var frälst och läste lovsång över Ranelid. Mer kändes det som om vi försökte hitta bra saker i boken och författaren. Vi återkom ständigt till att han upprepar sig, det går för långsamt. Lite intressant också när vi kom att prata om Ranelids kvinnosyn. Han vill nog uppfattas och kallas feminist, vi tror han är mansgris. Att sätta kvinnor på pedistal och ständigt målande beskriva kropparna med stora bröst och rumpor, det är inte sunt. Vi ville gärna tycka att den här boken varit bra. David Puma hade förtjänat det, men vi tyckte den var ganska menlös. Det hade varit roligt att bli imponerad!Nu saknar vi inte samtalsämne ändå. Vi avhandlar Federleys drogsyn, politiken i stan, Nu-sjukvården och en hel massa annat. Det är väldigt roligt att den här gruppen direkt föll så väl ut. Vi har inte bara lyckats med det goda samtalen, det känns som om jag får nya vänner.
Degen jäser, det blir valnötsbröd med aprikoser. Pålägget är inhandlat och toaletten städad;-) Nu kan de komma. Tjejerna i bokjuntan alltså. Att diskutera David Puma och drottning Silvia ska bli spännande. Jag är ju färdig att såga hela karlen jämns med fotknölarna, men jag tror inte det blir så lätt... Dessutom är det boken och innehållet som ska diskuteras, författaren blir liksom en andrahandssak. Hur mycket jag än kommit att avsky Ranelid måse ag i ärlighetens namn säga att det är tur vi inte läst Marklund. DÅ hade det säkert varit svårt att diskutera boken och inte författaren;-)
Att smaken är som baken vet vi sedan vi är små. Ändå blev jag förvånad när jag med stor iver gav mig på David Puma och drottning Silvia. Det var som att springa rätt in i en tegelvägg. Jag har stångat huvudet blodigt. Denne Ranelid som jag förut haft vissa åsikter om endast på grund av utseendet och uttalande (en så usel människa är jag) han levde upp till mina fördomar. Boken är på 416 sidor jag kollade det allt för ofta i början. Undrade åtskilliga gånger om kan komma till boktjejerna som läst samma och säga tyvärr, jag har inte läst klart den... Klart man kan, skulle säkert tillföra en del i diskussionen. Jag är helt övertygad om att några kommer vara hänförda. Någonstans kan jag se det, förstår ni... men det tilltalar inte mig. Det tog över 200 sidor att få flyt i läsningen, jag har lidit.Nu ska jag kasta mig över Marianne Fredrikssons Anna, Hanna och Johanna istället. Den sätter Regionteater Väst upp som teater och jag ska se den nu i januari. Har 14 dagar på mig att bli färdig, så har jag läst den när jag går på premiären. Det är något att se fram emot, kanske än mer nu, när Ranelid är genomliden.
