torsdag 13 maj 2010

Att inte veta.

Mitt under ett samtal idag slog det mig varför ångesten accelererar. Eller min amatöranalys säger att detta säkerligen är en orsak i alla fall. Jag vet inte om jag får vara fortsatt sjukskriven! Min sjukersättning går ut sista juni. Om det inte blir beviljat sex månader till skall jag alltså börja arbeta första juli. Då är jag troligen inte ens kontrollröntgad eller har fått börja gå. Dagligen hör och läser jag om människor, sjuka människor som blir nekade förlängning alltså tar jag inget för givet. Egentligen borde jag inte operera mig innan jag fått ett besked, men sjukvården och försäkringskassan går inte hand i hand så det funkar ju inte. Jag får alltså lägga mig under kniven utan att veta.

2 kommentarer:

Bejla sa...

Usch, en jobbig situation. Det är ju tyvärr inte alltid så att det man tycker är ett självklart beslut faktiskt är det beslut som tas. Det samma känner jag med min vårdnadstvist. Ångestframkallande helt klart, men man måste dock försöka fokusera på att de tar det enda riktiga beslutet trots allt.
Kram till dig!

Fritt ur hjärtat sa...

Bejla, just så är det, fokus på rätt saker så får det lösa sig, trots ångets. Men det tar onödig kraft, det går inte att komma ifrån.