Är man verkligen alltid ansvarig för sina handlingar??

Jag har shoppat! Ja järdrar, men de é faktiskt inte mitt fel! När alla tjatar, vad kan man väl göra då? Jag berättade om en biolog som var här på besök redan 17 februari. När han kollade genom mitt köksfönster pekade han och sa, -Där skulle du ha en Buddleja.

Idag har vi handlat till Torvmullsrabatten, sten, markduk och mullblock. Vi var också och köpte syrrans present, vi uppvaktar inte egentligen;-) Men när hon vill ha en lila Buddleja då köper jag det. När jag stod där och valde exemplar till syrran ringde Jannes ord i mina öron...där skulle du ha en...

Vet du! sa jag till maken som bar, jag köper en vit till mig också, har en lila på baksidan redan blir snyggt med en vit fram. Ha! Skönt att bestämma sig så, ´å egentligen var det ju inte min idé. Det var ju Jannes. Fortsätter att leta bra exemplar när maken säger, -har du sett att de har blå? den var riktigt snygg! Ska vi inte ha en sådan också?!

Oj hoppsan. Hur gör en oskyldig kvinna vid sådana här tillfälle;-) Jo säger så klart, att då MÅSTE du hjälpa mig att flytta växter till baksidan, för jag vill i så fall ha dem ihop. - Bara det inte måste vara idag, svarade maken. - Nej då det räcker till helgen.

Frågan är verkligen högaktuell, jag var ivrigt påhejad! Är man verkligen alltid ansvarig för sina handlingar? Tänk jag tror inte det;-))