Mitt i all gråt finns en överväldigande känsla av att jag hade rätt. Jag har försökt förklara gång på gång att det inte känns OK, att det känns som om jag har plåt i benet som rör sig och skaver. Jag har inte kommit längre än telefonköerna, eftersom jag inte har feber har de av någon anledning slutat i telefon, besök på ortopeden har inte varit att tänka på.
Nu visar röntgen att de nedre skruvarna är av, plattan halkar omkring och kilen hasat ner. Det är ju det jag känt!!
Man gör inte om det här akut. Jag skall alltså gå på detta i sommar!! Tanken gör mig matt. Efter somaren skall man fundera på hur man skall lösa det. Fast jag har redan lösningen klar, ta ut skiten, jag vill aldrig, aldrig någonsin utsättas för något sådant här igen, och andra benet glömmer vi med en gång!!! Jag får ha ont i knät, det är bättre än det här!!
Nu skall jag storgråta och tillåta mig bryta ihop över dagen, imorgon skall jag hitta på nya strategier för att leva på det här sättet.
Tack alla härliga Bloggvänner, tack för uppuntrande ord och tankar, det värmer!!
12 kommentarer:
Det är helt OK att bryta ihop ibland... se bara till att samla ihop delarna igen...
Jag vet inte om man ska bli arg eller ledsen när man läser om hur sjukvården behandlat dig.
Lycka till och stå på dig!
Jag har sedan snart två år haft en accelererande värk i vänster knä. Leden är utsliten enligt läkarvetenskapen. Står nu snart inför beslut om att be om handgriplig hjälp för att kunna röra mig utan smärta. Det har varit tal om en kil på insidan av knäleden.
Har vecka efter vecka, med stigande fasa, följt din blogg och beskrivning av händelseförloppet som kulminerar idag. Funderar nu på att halta och linka mig fram tills det är helt omöjligt, för då har man ju inget val längre.
Jag tror mig känna din enorma besvikelse och även smärtan över resultatet.
Du tycks ju vara en mycket beslutsam person, så det blir väl att du biter ihop och börjar om från början.
Jag håller tummarna!
Bryt ihop och kom igen, vännen.
Fy, fan, rent ut sagt. Jag lider med dig!
K R A M !
/Anna-Lena
Åh, vad tråkigt att läsa detta...Jag känner för och med dig, Simone. Jag vet ju hur jobbigt du hade det...
USch. Det är verkligen helt befogat att gråta och skrika idag...
Kram!!
Vilket elände! Och vilket dåligt bemötande från den svenska sjukvården! Ibland tycker jag faktiskt att det grekiska sjukvården är bättre, det är i vilket fall som helst mycket lättare här att komma intill och få prata med en läkare. Hoppas verkligen att du ska hitta kraft att komma igen, efter att ha du fått ur dej all besvikelse och sorg. Kämpa på!
Riktigt dålig att de inte kan ta hand om dig direkt!
Bryt ihop idag och vakna till en ny dag imorgon. Vad mer kan man göra.
Kram
Nej, vad jobbigt! Tänker på dig!
Åh! Känner med dig!!! Tillåt dig att gråta! Och sen bli riktigt, riktigt arg!!! Hoppas innerligt dock att allt ordnar sig till slut för dig! Det måste det ju bara!!!
Jag skrev på din blogg tidigare ang. varaktig sjukersättning och omprövning. Jag ramlade över det här
"Pressmeddelande
2 juni 2008
Socialdepartementet
Alla förtidspensionärer får möjlighet att arbeta eller studera i dag lämnas propositionen "Från sjukersättning till arbete" till Riksdagen. Förslagen innebär att personer som beviljats permanent förtidspension ska kunna arbeta eller studera i valfri utsträckning. Gruppen omfattar 435 000 personer"... Dvs. ingen omprövning.
Det tidigare, äldre förslaget har ändrats till att gälla även de som fått varaktig sjukersättning efter aug. 2007.
http://www.regeringen.se/sb/d/7482/a/106475
Regeringens proposition 2007/08:124
Från sjukersättning till arbete
http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/65/34/c64561f3.pdf
http://www.regeringen.se/sb/d/7482/a/106475
Jag ville bara säga det.
Var rädd om dig och benen.
Åh nej, det får inte vara sant!!! Stackare! Sånt får ju inte hända. Deppa du ett tag, tills du känner dig stark nog att ta tag i det. Håller tummar & stortår för att allt ska ordna sig på bästa sätt.
Nu ska jag läsa äldre inlägg som jag inte hunnit med de senaste par dagarna... ;-)
Ett kollektivt tack till alla för uppmuntrande ord, jag har lapat i mig.
Till Rolf, att den misslyckas är väldigt ovanligt! Innan man operaation hade jag samtalat med folk som gjort samma sak och var väldigt nöjda. Målet att bli en smärtfri gångare är fortfarande kvar!! Det borde vi alla få vara.
Jag har nog haft en extrem otur det vill ju till att det skulle drabba dg också.
Sedan är jag kritisk till operationsrutinen, att skicka hem folk dagen efter utan kryckträning och utan vettiga samtal om rörelse för att slippa proppar och sådant men det är en annan sak. Jag tror inte du skall låta detta skrämma dig.
vaffö hör man sånt ganska ofta
Skicka en kommentar