Hann med frissan en sväng idag. Det var så roligt att känna sig fin så jag tänkte hålla efter håret nu, toppa varannan månad. När kroppen är ras får man väl förvalta det som är helt.
Efter frissan vart de raka vägen till sjukhuset. Skulle vara där strax efter ett, halv två fick jag meddelande om att doktorn var fast på operation. Om jag ville göra något fram till två. Det ville jag, passade på att besöka min arbetsplats. Lämnade papper från Fk och hade ett bra samtal med min chef. Första gången någonsin tror jag, så det kändes stort och bra!!!
Ner till ortopeden igen och ännu mer väntan, närmare tre kom det en doktor. Utan att blinka erbjöd han mig injektionen jag så hett eftertraktat. Märkte direkt att han var rätt i leden och kände hur det lindrade. Nu gör det bara ont på de trasiga skruvarna och det som rasat. Han klämde och kände lite, läste på och frågade. - Går du på benet?? Då blev jag rädd, han som opererat mig sa att jag skulle gå på kryckor och belasta till smärtgräns, det gör jag. Men efter den frågan skall jag avlasta lite till tror jag. Jag hade i alla fall inte mycket vatten i knäna just nu, så jag slapp tappningen. Det jag har får jag leva med. Ser fram emot en natt med mindre värk i knät:-)) Synd att det inte är sol, det är ju 24 timmars vila efter sprutan, men att sitta framför datorn får väl ses som vila det också:-)
2 kommentarer:
Det är så viktigt att man verkligen kan prata med sin chef, inte bara tala till dem.
Gott att du fått injektionen. Får man inte sova ordentligt blir hele lvet kass, jag är ju med om det ibland så jag vet hur jobbigt det kan vara.
Christer vid transjön.
Christer, absolut. Något jag tänkt på ofta är att folk väldigt ofta tror att "livet" är = jobbet. Jag brukar säga att jag överlever att det inte funkar på jobbet, men när resten av livet krånglar, då är det surt. Jobbet är en bisak!
Skicka en kommentar