Peptalk

När mina vänner har det tufft då blir jag frustrerad. När kraften tryter och de säckar ihop då vill jag lyfta upp dem. Satt igår hela kvällen och hade peptalk med en vän som har det tufft på jobbet. Herre min skapare så mycket chefer det finns som saknar verklighetsförankring. Nu tror jag inte på något sätt att jag utgör någon mirakelkur, men jag kan åtminstone försöka ingjuta lite jävlar anamma. Jag vill få personen att ta initiativet, att förekomma, att aldrig vara tyken eller visa sig ledsen, men att anteckna i punktform varenda brist som finns och därmed aldrig stå utan argument när konfrontationen kommer. Det var ingen lyckligare människa som gick härifrån igår kväll, men det var med lite nya perspektiv och idéer Hoppas det är ett steg på vägen.

Tänker på min egen chef, som jag faktiskt knappt känner. Han är tillsatt efter att jag blev sjuk och gick hem. Men jag minns vårt första samtal. Jag fick en chock!! Hade aldrig träffat honom och vi skulle ha möte om framtiden, läkare, personalansvarig, facket, försäkringskassan, han och jag. Han sa, -jag kan inte förstå att inte du är uppsagd för längesedan! Du har ju inga möjligheter att jobba hos oss, det blir ju ett moment 22.

Hade jag inte haft en uppmärksam doktor då vet jag inte vad som hänt. Efter mötet tog han tag i mig, föste in mig på sitt rum, satte fram näsdukar och sa - Gråt klart innan du går härifrån. Jag var fullständigt över mig given, kände mig kränkt och förnedrad. Det har självklart gjort att jag slutat gå till jobbet ens för korta besök. Jag blir inte längre bjuden till möte, föreläsningar och annat, hade det inte varit för en kollega hade jag inte ens fått julklappen som VG ger till alla.

Kanske är det därför som jag upplevde samtalet igår så bra. Jag tänkte smyga in för att lägga ett papper, men han var där.... Jag fick sitta ner och vi pratade, han presenterade lite idéer om vad jag administrativt skulle kunna jobba med. Helst börja redan i höst!!! Troligen inte mer än 25 % till att börja med men utifrån hur jag mår och orkar kunde det fyllas på.

Nu visste ju inte han om att benet rasat och att jag måste reopereras, men när vi pratat en stund sa vi att det är nog rimligt i början på nästa år. Vågar inte riktigt tro på det här!!! För bra för att vara sant!! Vet inte riktigt när jag hade flyt i livet sist så jag avvaktar lite och ser om detta verkligen blir av. Men en sak är säker, bara att få det samtalet öga mot öga gjorde att jag mår bättre.