Blod svett och tårar har väl aldrig stämt som idag. Jag har hela våren försökt ha is i magen, övertalat mig att ta det lugnt för ogräset går inte ifrån mig. Hela tiden fullt förvissad om att en veckas arbete i höst skulle vara lösningen. NU vet jag att det inte blir så, kan inte längre blunda för att det växer igen. (operationen är misslyckad)Idag har jag tagit första kvadraten, men blir fullständigt förtvivlad när jag ser hur mycket det växt igen. Kommer inte åt, orkar inte, får kass arbetsställning, därav alla tårar. Efter den här har jag suttit i skuggan och klippt bort överblommat, det blev också en hink.
Imorgon skall vi gräva upp en del och sätta ett par buskar, inte drömmen men allt för att underlätta. Nu får det väl vara färdiggråtet för idag! Drömmer istället om pengar eller annat som kunde ge möjlighet att få hjälp i trädgården, tänk om någon ville offra några timmar här.Vi har anlitat firma för att klippa häcken, det får räcka. Världen går ju inte under av ogräs, bara jag.
6 kommentarer:
Hej! Tack för din kommentar på min sida! och lycka till med ogräset, eller rättare sagt lycka till med det runt om kring ogräset :)
Kram från Vanja
Själv har jag ett vid det här laget helt igenvuxet stenparti att ta itu med. Någon gång.
Vanja, din sida var en trevlig bekantskap. Välkommen till min:-)
Enn, jag antar att man lär sig leva med det, men ett visst sorgearbete måste nog gås i genom.
jag kallar det lummighet.
hälsae
Den lata trädgårdsmästaren
Hej!
Snubblade över din blogg via strandmammans. Har inte hunnit läsa så mycket, men tillräckligt för att vilja skriva en kommentar, om inte annat så för att uttrycka min medkänsla för allt jobbigt du måste gå igenom. Hoppas du också har blommor bland ogräset, som kan ge dig lite glädje också! Kram från Ulla i Finland!
hannele, jo jag försöker allt ta det med ro, men sedan jag fick reda på att operationen var misslyckad har jag verkligen fått kämpa för att vara positiv, idag brast det. Vi försöker ändra och få det lättare och att växterna breder ut sig får vara ok, men allt ogräs gör mig deppig.
jemayá, tack för din kommentar. Jag har massor av blommor. För en del är det kanske svårt att förstå min sorg, men jag är en hängiven trädgårdsamatör som med hjälp av maken under 11 år helt byggt upp den här trädgården från grunden. I vanliga fall är ogräsrensning och trädgårdsarbete avkopplande och min källa att hämta kraft, kanske därför sorgen är större just nu. Lyckas nästa operation så lär det ju bli något bättre nästa år, men just idag kändes det avlägset.
Skicka en kommentar