Men om man kunde det skulle jag förmodligen döpt det här inlägget till " Med döden i hälarna". För usch och fy vad verkligheten hann ikapp mig idag! Jag har oroat mig för trädgår, städning, familjen och annat som rör mig och min situation just nu. Har haft dåligt samvete för mormor men skjutit på det lite, tills idag. Nu köpte jag två små Kejsarkronor och åkte till hemmet. Väl där fick jag en chock när jag kom innanför dörren, på den månaden jag inte mäktat med har hon nästan försvunnit! Den kraftfulla kvinna både i storlek och sätt finns inte mer.
Det gäller att ändå komma in och vara som vanligt, fråga hur det är och försöka prata om det som hänt sedan sist. Prata om nyheter och annat som kan vara aktuellt. Men det kändes bokstavligt talat som om döden nafsar henne hälarna!! Jag har haft fel förr, jag har räknat ut henne förr, men nu ser det illa ut. Hon är trött och har svårt att vara vaken, är frånvarande i svar och samtal, hon har mist aptiten helt, äter absolut ingenting.
Min mor var där, hon är ungefär lika pigg! Så det är inte ett ställe att håva in "tycka synd om poäng". Jag är helt slut i nerverna när jag åker därifrån. Att min mor är dålig det vet jag sedan förut men det har accelererat och diagnosen blir ju aldrig klar! Det svänger mellan, Rematiskt, Parkinsson och Borelia om de någon gång kunde konstatera vad det är så hon fick hjälp!! Jag satt och tänkte att det är väl inte mer än rätt att jag som är yngst skall vara friskast, men en sorglig samling det är vi!!
Jag blir också väldigt praktisk! Hur skall jag klara av att ta tag i en begravning i höst?! Mikaleskapellet, där kommer jag väl inte in med rullstol?! Skall väl inte måla faan på väggen men det är rätt lätt nu!
Åkte direkt från Hemmet till en byggvaruaffär utanför staden, tänkte på vägen att det är här man skall bo! Ingen trafik, den har de lett om på ett strålade sätt gott om tomma hus fanns det också. Men renoveringsobjekt är knappast på agendan...
Jag hade tagit mig dit för att köpa markduk klass tre. Den skiten de säljer i plastpåse i vanliga butiker håller inte men den här är fantastisk. Nu ville det sig inte bättre än att de hade slutat sälja den! Men herregud sa jag bestört, vad gör jag då?!
Hur mycket skall du ha sa mannen i kassan och blinkade åt mig.... 16 kvadrat svarade jag. - Du, sa han då, jag gör en paddock hemma och har klass treduk, jag skär av 16 kvadrat till dig ikväll, det kan du komma och hämta imorgon.
Nu kan man ju inte svimma av tacksamhet i affären men jösses så glad jag blev! Efter känslorna som slagit mig hos mormor var det trevligt med total glädje, vilken snäll människa!! Jag är glad att jag träffade på just honom.
7 kommentarer:
Det är tufft när man ser det så tydligt. Min mormor var i full fart tills stroken tog henne, så jag har bara minnen av en pigg tanta i sina bästa år :-)
Inte illa vilken service du fick där!
Christer.
Christer, nu blir det sedvanligt ett besök i veckan! Utan prut ända tills min op, då kan jag inget göra.
Han var verkligen på rätt plats! Snacka om snäll.
Det var mig kundservice där på slutet! :-)
Med din mamma och mormor; förstår att det måste vara jobbigt. Jag vet ju att du har skrivit om dem tidigare. Hoppas dock du kan fokusera på nuet ändå. Det praktiska ska nog lösa sig.
Angående din mamma, inte för att jag vet symptomen, men har hon gjort ryggmärgsprov för MS? Sjukdomarna du nämner har tidigare varit feldiagnostiserad MS nämligen, har jag upplevt i min närhet ett par gånger.
En stor kram från andra sidan Atlanten!
lullun,mamma har värk, känselbortfall och väldiga skakningar, svullna leder och blir allt mindre rörlig, ska fråga vad de tagit för prover.
Ja, gör det, för det du skriver var alla symptom som min mamma hade (av 100-tals andra iofs), men det är ju en lömsk sjukdom som drabbar alla så olika. Ett ryggmärgsprov kommer man ihåg om man har tagit, då man måste ligga still i flera timmar (3 timmar låg man förr, nu tror jag att jag hört att det säcker med någon timma, men ändå, man minns det nog) och därför är det nog många läkare som drar sig för att ta provet. För mamma tog det nästan 20 år innan någon kom på att de skulle ta provet! Hur som helst hoppas jag de hittar orsaken till din mammas symptom snart. Kram!
Skönt med lite positiva vibbar i slutet av en annars psykiskt jobbig dag. Vilken kille!
Jag tänker på dig. Hoppas din mormor, mamma & du själv snart får det bättre.
KRAMEN!
lullun, jag ska ha detta i bakhuvudet.
mors deka. Tack, dina kramar värmer!!
Skicka en kommentar