Vi planerar maken och jag, hur vi skall få livet att fungera efter operationen. Vi har gjort det en gång, det kostade på. Vad kan vi ha lärt oss av det?! Så går samtalen hemma nu, vad fungerade bra, vad fungerade dåligt och vad var katastrof?? Vad kan vi påverka?
En sak som vi kan påverka är ju hur vi möblerar huset och hur det skall vara hemma. Sist gång var det trångt i TV rummet där jag bodde, jag kände mig ivägen, soffan är inte bekväm att ligga i och det är långt till toa. Nu tror vi att vi löst det!! Jag byter rum med yngsta sonen, tar min säng och går;-) Han har ett stort rum, nära toa och han har TV, DVD och Video. I utbyte har vi lovat att han skall få ett kanalpaket i sin box som ju finns kvar även när jag flyttar tillbaks till maken. Min säng är ett måste eftersom den är höj och sänkbar, sonens får flytta in i mitt sovrum. Trösten är ju också att detta är de absolut första veckorna när värken är som värst inte hela konvalecenten. Jag kommer att hamna långt från datorn men det får jag leva med! Skulle det dyka upp en miljon köper jag en Laptop, men det är ganska otroligt;-)
Vi har mer saker att lösa, men det känns väldigt bra att ha kommit en bit på väg!!! Makens värsta farhågor är maten, sonen kan inte leva på skräpmat men hur får vi till maten på ett bra sätt när maken jobbar till fyra och därefter tar aktiviteter vid?! Sonen måste ha mat innan träning. Jag har erbjudit mig att stå med storkok nu de veckor som är kvar, kommer bara spisen är det lätt gjort. Utbudet blir kanske inte så varierat men man överlever väl det en månad.... Skall ta ett snack till för att få till det med burkar och former att frysa in i.
Vi fick något bättre tid på musikskolan den här terminen, förra var katastrof, då fick hela släkten ställa upp! Nu fixar maken det själv å andra sidan fick vi istället på två dagar, skit! Tänk om man kunde ha lektionerna i samband med skoldagen!! Det skulle bli bättre för lärarna, (slippa alla kvällar) lättare för föräldrar som kör, mindre parkeringskaos och onödigt utsläpp av avgaser... tror jag måste ta upp de samtalen på kultur och fritid. Men oj nu halkar jag visst in på något annat!
Det verkar alltså som om vi sakta men säkert håller på att förbereda oss och vänja oss vid tanken på hur hösten skall bli, själklart tack vare att vi genomlevt det här en gång förut. Det visar att man blir vis av erfarenhet även om det är erfarenhet man helst inte velat ha.
9 kommentarer:
Hej!
Jag tycker du är fantastisk som kan planera inför konvalecensen i detalj. I ditt ställe skulle jag bara ha oroat mig för operationen och inte kunnat tänka på annat. Lycka till.-lae
Bra att planera så! Underlättar rejält under den jobbiga tiden. Men hade du ont efter förra operationen? När jag gjorde min höftoperation kändes det inte det minsta när jag kom hem.
Christer.
lae, det är nog överlevnadsstrategi, jag vill inte tänka på det! Botar ofta ångets och oro me att bli otroligt praktisk.
Christer, nej jag tror dig. Jobbar ju i vanliga fall på avd med höfter så jag veta att det brukar vara rätt lätt. Men hos mig sågade de av benet, alltså att jämföra medatt ha ett benbrott, eller om du tänker på fantomsmärta i nerver och annat som skulle "söka kontakt" efteråt. Svullnaden var enorm, som en basketboll var vaden. Att inte få sätta ner foten på 6 veckor gör också att cirkulationen blir sämre och man får mer ont. Usch, jag vill inte en gång till:-(
Då förstår jag. Dessutom blev jag ju opererad med en experimentmetod. Fick behålla benet, men de hyvlade av brosket och satte titanytor istället. Den i höftkulan sattes fast med en jättelång spik rakt in i kulan.
Christer.
Långkok på gammalt vis dagen innan, stora portioner, som räcker 2-3 dagar, maten behöver inte lagas samma dag.
Förståndigt att kunna tala igenom och planera i förväg.
Tror att man undviker mycket gnissel på det sättet.
Lycka till!
-loa
loa, maken och jag har blivit expertr på att tala och planera, vi har varit tvugna. Men så undviker vi mycket gnissel:-)
Här har vi haft motsatt problem i fem år med spelningarna. Lärare som vill ha speltider så tidigt som möjligt. Låter ju jättebra, men kruxet är att man kan gå i vanlig skola i vilken stadsdel som helst men i musikskolan måste man följa sin stadsdel. En orsak att Mellan slutar nu. En timmas väg hem för att hämta fiolen, hugga ett äpple i flykten och sedan iväg med t-banan till absolut senast tänkbara tid. När nu nya spelfröken ringde och undrade om hon inte kunde spela en timma tidigare blev det så att säga sista spiken i.
Usch vad jobbigt det låter att försöka få ihop det med maten. Här har det aldrig någonsin serverats någon mat direkt efter skolan men vanorna är ju olika!
hannele, förlåt jag glömde visst din kommentar! LÅngkok är alldeles utmärkt och det blir väl ett alternativ på helgen kan jag tänka.
annaa, jag uttryckte mig oklart, jag menar på skolan de redan är! alltå musiklärarna flyttar på sig. Kanke kan man samla ihop ett områdes skolor och få det lättare och fler elever, sonen hade sina saxlektioner på dagtid i skolan första två terminerna. Sedan fick han 14.40 på kulturkolan, när han slutar 14.00, det var förra terminen, helt värdelöst. Nu fick vi 16.00 jag ligger och maken slutar jobbet 15.40, han får flexa varje gång. Jag förstår att det är omöjligt för musiklärarna att klyva sig och det finns bara en timma i taget, men jag är övertygad om att detta blir den kommunala musikskolans fall, så snart någon börjar titta på privata alternativ är det genast mer flexibelt. Tyvärr.
Maten är viktig dels för att han växer otroligt och är intolerant, snabbvarianter funkar sällan dessutom har han Tae-kwondoo direkt efter musiken.
Skicka en kommentar