Marcus Birro är en person som berör! Jag hör intervjuer med honom och jag har följt hans kamp mot läkare och försäkringskassa, för att få en mänskligare behandling. Hans senaste bok Svarta Vykort pratade han om i radio Väst för inte så längesedan, intervjun var väldigt bra. I kritiken mot Katrin Zytomierska har han av någon andledning fått eller tagit en framträdande roll.
Tydligen straffar det sig att vara öppen och aktuell och debattglad, Marcus Blogg har fått många kommentarer men en, den sista, gick över gränsen å de gruvligaste och han stänger helt enkelt ner. Så fruktansvärt onödigt!! Vad är det för människor som lämnar anonyma grymma kommentarer frågar jag mig. Det kanske är dags att fundera på tonen i de allmänna samtalen! När jag läser kommentaren fylls jag av vrede och har full förståelse för att bloggen stängs!!
14 kommentarer:
Hej!
Tack för besök hos mig! Välkommenåter!
Håller med att vissa behöver fundera över hur man säger saker och ting. Den där som kommenterat hos Birro hade ju gått över alla tänkbara gränser...
Hej Maria, väckte jag din nyfikenhet;-) Kul att du kikar in!
Ja, man kan verkligen undra... men bloggvärlden innehåller mycket av både enfaldig ytlighet och bisarra elakheter.
Det skrämmer mig att det är just de bloggarna som samlar mest beökare.
gubben, ja det är verkligen ett myller. Ibland hamnar jag hos någon som verkar intressant men så märker man snart att det är helt bort i tok. Tur vi finns, vi vanliga hederliga;-)
Tonen i kommentarerna är ju svår att stävja, men jag tar bort!
Jag kommer att sakna Birro. Det var oftast intressanta inslag i hans blogg.
-loa
Solnasnackarn, ja fast inte de om fotbol;-))))
Har väl ingen koll på honom egentligen, men det han sade om kommentarerna Katrin sade tycker jag var bra! Vad har hon i huvudet egentligen?
Christer.
Märkvärdigt, vilka människor......
Hannele, ja man blir förvånad! Jag är så glad och tacksam över att min blogg får trevliga och givande kommentarer, en härlig dialog.
Fast det var ju ett elakt knivhugg från bloggägaren, det där om fotboll...(fnizz)
solnasnackaren, *hihihi* jag tyckte jag var så rolig:-))
Birro har satt fingret på viktiga saker. Elakheterna, förnedringen som underhållning. Sånt kan göras med viss finess. Som Katrin Z dessvärre saknar.
Jag tycker det är synd att han stänger sig blogg.
Men sedan ska jag fälla en avvikande kommentar; jag har själv tyckt att Birro har tagit några steg för långt i exponerandet av det privata. Jag försvarar på intet sätt den vidriga kommentaren. Men jag har undrat lite över hur han resonerar och tänker, Birro. Och inte bara han! Jag börjar må lite illa av alla dessa personer som faktiskt delvis lever av att exponera sina privata katastrofer. Allt från sorglig barndom, eget eller föräldrars missbruk, sjukdom och död. Jag har funderat på det här ämnet till min egen blogg och utvecklar mig lite mer där.
annaa, jag tycker inte du sticker ut hakan. Gräsen mellan personlig och privat är svår. Jag har hamnat på bloggar där jag fått hjärtsnörp och aldrig öppnat igen! Självmordstankar, förtvivlad sorg och annat,man blir helt matt. Jag undrar själv ibland om jag är för öppen,men det är ett ständigt funderande när man vill vara personlig utan att bli privat.
Jag håller helt med dej om att den sista kommentaren Birro fick i sin blogg var avskyvärd. Det var elakt, ondskefullt. Att kunna skriva så om hans döda barn är ju fruktansvärt.Jag är säker på att de människor som beter sej på det sättet mår väldigt dåligt och måste få andra att må sämre än vad de gör.
Skicka en kommentar