Jag har inga pengar på banken att flytta. Inga aktier som störtdyker, inga förmögenheter som äts upp, mitt (vårt) hus får väl anses som ganska billigt och lånen är långt ifrån de man förstår att folk köper hus för idag. Tänk så mycket bekymmer jag slipper.
I finanskrisens Sverige är det skönt att vara fattig och sjuk.
5 kommentarer:
Tänk att jag hade samma upplevelse i torsdags. Jag åkte ner till vårt inköpskooperativ, köpte lite av Eva och Gadis pinfärska Red Rusian-grönkål och lite mangold och sedan gick jag in och tittade på hyllorna. Och tänkte, att därute rasar en världsomfattande finans kris, banker går under och människor förlorar sina hus, och jag går omkring och tittar på varor på hyllor och konstaterar att jag faktiskt har allt jag behöver. :)
Har ungefär samma situation här, fast jag jobbar då. Huset var jättebilligt, så den kostnaden blir inte så mycket värre bara för att räntorna höjs :-)
Christer.
Precis, man ska alltid vara positiv! :)
anders, visst är det skönt att konstatera att man har det bra:-)
Christer, det är en skön trygghet, vet inte hur mycket räntorna ska stiga för att det egentligen skall påverka oss. Jag förstår att jag är lyckligt lottad. När folk får lämna hus för att räntan höjs har jag svårt att förstå att det är bankens fel, någon måste räknat fel, och ansvar för privatekonomin har man väl själv.
anna, positiv in i döden!! Det är ja det:-)
Åh, vad jag håller med dig, Simone! Inga pengar här heller. Jo, lite kanske.
De åtta åren som ensamstående mamma till goa Dottern och flera av dem som sjukskriven, har satt sina spår. Jag har inte haft några pengar att spara. Dotterns konto har stigit sakta, sakta. Inga stor pengar där inte. Dock har vi förlorat en tredjedel av dem nu. Men, men, hon är bara 10, så det är ingen ko på isen. De kommer nog tillbaka snart. Det var ju inte så mycket.
Nu har jag Kärleken vid min sida och inom en kort tid har vi bara en bostad att betala på. Då ska jag börja spara. På något säkert sätt...
KRAMEN!
Skicka en kommentar