Efter den här dagen tar frågorna lite större plats än vanligt. Vad händer om jag dör? Ja alltså inte vad som händer med mig, utan med dem som blir kvar. Vi har som jag tidigare sagt haft otroligt många dödsfall nära oss. Det gör att man pratar om döden, man pratar om ifall det skulle hända. Jag vet hur maken tänker, han vet hur jag tänker, vi har båda tagit ställning till organdonation så ingen blir ensam med svåra beslut.
Säkert finns det mer att prata om säkert har vi glömt något i det svåra samtalet om döden. Kanske dags att skaffa det vita arkivet och göra lite anteckningar, tänk om vi båda dör, då vet ingen.
Hur är det med er, har ni tagit dem?? Visst är det läskigt att tänka sig själv som annat än odödlig! Visst vore det ännu läskigare att lämna anhöriga i ett vakuum och inte veta alls vad man själv tänker och önskar. Ta samtalen innan det är försent, ta det svåra samtalen om döden.
8 kommentarer:
Jodå, alla vet hur jag vill ha det. Alla organ som går att doneras skall doneras, resten skall brännas och hällas ut någonstans. Ingen grav, det blir bara tjäbbel om vem som är redigast med att sköta den och tvärt om :-)
Har faktiskt aldrig tänkt mig som odödlig någonsin. Man vet ju aldrig när man kör in i en älg och får hela djuret över sig :-)
Christer.
Vi pratar jämnt (?) om sånt, när mamma och jag fikar, skrattar och hon säger att hon vill ha en billig ikea-kartong. Både hon och jag vill ha fest, när vi lever... Har pratat om sånt med maken och barnen, som är donatorer...
(inge grav som belastning för anhöriga, hälsa på mej, när jag lever)
Christer, det är väldigt viktiga samtal. Jagvill inte heller ha grav, släng mig i sjön brukar jg säga...men det får man visst inte!
Hannele, mina föräldrar är mer svårpratade, hoppas deras respektive vet hur de tänkt för jag har inte en susning!
Gravar som det tjafsas om är överskattat:-)
Kära syster!
Lite civil olydnad är bara bra.
Jag lovar att slänga dig i sjön, om du lovar mig sjö eller skog :-)
Love you!
Samla nu krafter till imorgon, vännen :-)
Söstera di
Syrran, i havet från Valö vill jag. Länsstyrelsen säger tydligen nej till sådant..... Jag lovar att hiva i dig också!
Jag laddar för morgondag ehe menar natten:-)
Jo, vi har haft en del av de samtalen. I går när vi såg Kejsaren av Portugallien kom jag på att jag vill ha en dubbelkista om vi skulle dö samtidigt.
Vi får hoppas att det är slut på alla dödsfall runt om dig nu, och att det dröjer länge, länge tills det är dags för både dig och mig och våra närmaste!
Kram!
Marianne, jag önskar att unga människor runt mig får leva.det får gärna dröja med begravningar också...Skönt att ni också tagit samtalen, men ta dem med barnen också inte bara med varandra.
Skicka en kommentar