Efter att ha skrivit inlägget igår var jag tagen. Jag skulle så gärna vilja dit igen, men det är svårt att få beviljat. Jag lärde mig så mycket om mig själv och det har hänt så mycket sedan sist så jag skulle behöva en "uppdatering". Jag blev bra på att lyssna på kroppens signaler där, det skulle jag behöva en påminnelse om. Axeln är ju som den är, knäna är värre än då, på ett sätt och kotkomprisionerna i ryggen har tillkommit.
Som jag skrev var jag ganska skeptisk när jag åkte dit och säkert ganska otacksam där, det är en vistelse som mognat i efterhand så att säga. På vanliga sjukhus sitter det lappar med " Mobiltelefon förbjudet, stör känslig apparatur" På Vidarkliniken står det " Inga mobiltelefoner här, det stör känsliga personer".
Sättet som husen är byggda på är genialt. Inte en enda korridor någonstans, man har gjort en bör eller krök så det inte tar slut. Läget med skogen på ena sidan, öppna fält på andra trädgård på tredje och plantskola och sjön på fjärde är helt underbart. Promenader för att tänka var givet varje dag.
De hemma som väntade på mig, hade en ganska jobbig tid. Ni vet det är ungefär som att lämna in bilen på verkstad, den lagas så blir det bra....... Maken ringde och jag grät. Det var jobbigt för honom, han upplevde att jag blev sämre. Jag kommer och hämtar dig sa han mycket upprört. Att förklara att det var något som lagrats i flera år och behövde gråtas ut kunde jag inte ens förklara.
Personalen fanns hela tiden till hands, de satt där och kramade om en. Man hade också långa samtal med andra gäster, för även om våra åkommor var olika var upplevelserna lika!
Just den där ledsenheten var svår. Skön men svår. I sjukvård vet vi alla att man måste vara väldigt "frisk" för att orka;-) Man strider, tjatar och står på sig. Här är man i och med inskrivningen redan "trodd på". Muren man byggt upp rasar och man tillåter sig att känna efter.
Jag hade läkarkontakt hela tiden och de utvärderade behandlingarna allt eftersom.
Egentligen stör det mig alldeles otroligt mycket att detta skall vara specialvård! Så här borde vartenda vårdställe i hela Sverige fungera!!
2 kommentarer:
Det låter som om du skulle behöva åka tillbaka till Vidarkliniken och hämta styrka. Alla sätt är bra utom de dåliga, och det här verkar ju bra. Det spelar ju ingen roll om det är med hjälp av rölleka eller aspirin man blir frisk, det viktiga är att bli frisk eller friskare.
Självklart tycker jag att man ska utforska de substanser som finns naturligt i naturen, det är ju så vi har fått våra kemiska läkemedel, annat ska man inte tro. Det enda problem som jag ser med dem är att det inte ställs tillräckligt höga forskningskrav. Det är ju så att om en substans har effekt (och det har många) så har de även en (eller flera) bieffekt(er), och de är inte tillräckligt utredda. Dessutom är produktionskraven inte tillräckligt höga och mängden substans är inte alltid den som anges.
Lösningen jag ser är alltså att kräva och ge bidrag till ytterligare forskning, och ställa krav på produktionen. Inte förbud.
Intressant att du skriver om antroposofi. Jag har precis fått veta att det finns ett stort antroposofiskt centrum här i Egypten, strax utanför Kairo. Jag ska försöka göra ett studiebesök där och sedan skriva om det. Men det blir tidigast i januari, kanske senare. Det visar sig också att de grönsaker jag köper här, av märket Isis, kommer från SEKEM, som centret heter. Det är alltså verkligen biodynamiskt odlade grönsaker vi äter här i Egypten! Helt fantastiskt. De finns på stormarknaden och är inte dyrare än andra grönsaker som säljs på samma ställe. Så ska det vara!
Nä, det här skulle bara bli en snabbis in till dig för att se hur du har det, nu måste jag krypa i selen igen och jobba vidare.
KRAM!
Marianne, du får ju nte vara här och slarva;-)
Jag önskar och tror att det blir nödvändigt att öka forskningen på det här. Ta mig t.ex. som inte tål all medicin jag skulle kanske passa bäst på örtavkok:-) Bara man inte säger nej av princip!!
Skicka en kommentar