Farbror Melker en elak surgubbe.

Om Domus i Uddevalla har Gunnar bloggat flera dar. Tänk jag har inga minnen av Gallionen som domus. Jag minns, eller tror mig minnas en barack på Kampenhofsidan. Där tog vi foto framför en fondvägg uppsatta på motorcyklar. Där fanns också en tant i kassan som jag var livrädd för, ser henne framför mig än. Definitivt innan charmkurser och "kunden har alltid rätt" :-) Nu är det ju så med minnen att det ena leder till det andra. När Gunnar publicerar foto studerar jag dem alltid noga och försöker hänga med i förklaringar och resonemang.

På en av bilderna med Domus i blickfånget har jag sett EPAs parkering, eller i alla fall vad jag tror var EPAs parkering...... Där var jag som barn med om ett hemskt trauma.. Allt är relativt! Kan inte för mitt liv begripa varför jag stod ensam på parkeringen, förmodligen hade jag föräldrarna hack i häl. Väntade vid en parkeringsautomat tror jag. Mannen framför mig är Farbror Melker! Han på Saltkråkan ni vet;-) Jag antar att jag blev jublande glad, hade ju sett honom både klättra på tak och ramla i sjön minsann. Kommer inte ihåg vad jag sa när jag tilltalade honom. Något med Farbror Melker var det i alla fall. Har svårt att tro att jag som lite flicka på något sätt kunde förarga honom som jag tydligen gjorde.
Bilden är lånad på nätet.

Han gav mig en mörk blick, jag blev väldigt rädd. Fräste sedan- Mitt namn är Torsten Lilliecrona! Därefter vände han på klacken, smällde igen bildörren en Duett tror jag, och for med en rivstart iväg. Jag blev så ledsen! Har alltid sett på saltkråkan med stort nöje, som alla Lindgrens berättelser förresten, men alltid med ett visst mått av avoghet till just Farbror Melker, jag vet ju att han var en elak surgubbe.

Färska upp minnet med Enn Kokks beskrivning av Saltkråkan.