Tänk att man kan vara så lycklig över en cirkel. När A tog initiativet till en bokcirkel visst väl ingen vartåt det skull ta vägen. Vi längtade alla efter vuxna att tala böcker med. Att verkligen få läsa böcker och ha samtal om. Att vi på köpet skulle få vänner tänkte nog ingen. Ikväll har vi diskutera Erlend Loes Doppler. En bok om livskriser, uppbrott och ansvar. Vi diskuterar boken och dess karaktärer men drar hela tiden paralleller till våra egna erfarenheter och vår liv. Upptäcker att så har varje diskussion blivit. Vilken bok vi än pratat om. Vi pratar om livet. Vi har nära till skratt men vi har också djupa samtal, svåra samtal. När vi bestämmer nästa träff slås vi av att det känns för länge tills dess. Vi upplever redan ett behov av de här träffarna. Kan vi inte ses mer snart? kan vi inte göra något mer tillsammans? Vi konstaterar att det här är mer än en cirkel. Vi håller verkligen på att bli vänner.
Det måste vara världens bästa bokcirkel.
5 kommentarer:
Jag önskar att jag kunde vara med....
Helen, det önskar jag med!
jag är med i en finsk bokcirkel.
:-)
Ja, det finns verkligen stunder som gör livet mycket ljusare, och bokträffarna är sådana!/anna
Hannele, läser ni bara finska böcer eller varför är det viktigt att den är finsk? Vår är ju svensk....
Anna, ja tänk vilken dimmension de har givit. Tänk vilken potensial vilekn utvecklingsmöjlighet vi har i den här gruppen. helt otroligt!
Skicka en kommentar