måndag 16 mars 2009

Inget jubel.

-0,2. Jag står verkligen och stampar. Retsamt. Midjan har minskat med 1 centimeter Det är annat än första skuttet på 7 centimeter. Lite som livet i finnskogarna. Först så går det upp så går det ner så går det upp....Inget att jubla åt precis!

6 kommentarer:

Marianne sa...

Ja men det är ju åt rätt håll?

Fritt ur hjärtat sa...

Marianne, absolut! Jag är rätt nöjd... men du vet ma vill ju att det ska gå fortare. ....

Mitt i livet sa...

En liten plattå bara - sedan kommer nästa skutt! Fortsätt kämpa!

Fritt ur hjärtat sa...

Anna, tack för "peppet" :-) jag vet ju att det kommer. Snart står jag helt still i flera veckor. Jag är ju totalt orörlig så att jag går ner är ett litet under- fast jag vill att det går fortare ändå...

Anonym sa...

Välkommen i klubben ;)

/Anna-Lena

Fritt ur hjärtat sa...

Anna-Lena, jo det var väl min tur nu;-)