Igår tog sonen till orda. Jag vill inte spela i orkester, sa han. Jag trodde hjärtat skulle stanna. Varför? blev naturligtvis följdfrågan. Det är minst roligt och jag har för mycket att göra. Så klok han är. Vi har ett ständigt pussel med hans olika aktiviteter. Egentligen borde inte 2 aktiviteter i veckan vara ett problem, men när varje aktivitet envisas med flera gånger i vecka, då blir det problem. I samtalet framkom att han absolut inte vill sluta spela sax, men han vill hinna vara med kompisar, hinna vara hemma och sist...hinna med läxor.
Nu är planen att han slutar med orkestern och går ner till en träning i veckan på taekwondoon. Då har han plötsligt tre lediga kvällar i veckan. Vill han senare börja med orkestern igen är det säkert möjligt. Vill han utveckla eller avveckla taekwondoon får han avgöra det själv. Huvudsaken är att han egentligen inte tröttnat på att spela, bara på att vara uppbunden av träning jämt. Vi ger honom chansen. Vi stöttar besluten. Han pratade själv omgående med musikläraren.
Det blir ofta bra när barnen själv får bestämma.
13 kommentarer:
Bra med bestämda barn tycker. Min grabb tog också ton mot onödiga fritidsaktiviteter när han var i nioårsåldern. Hans uttryck: Jag är jag och jag bestämmer själv vad jag ska göra! är bevingat i vår krets. /Ewa J
Han gjorde helt rätt som sa ifrån (även om jag kan förstå att du först blev ledsen). Ibland far barn omkring som skållade råttor mellan aktiviteter och hinner inte ha någon "slötid", och inte får de någon chans att känna efter vad de verkligen vill satsa på. Här i Grekland har barn och ungdomar ett fullspäckat program efter skolan, eftersom nästan alla dessutom tar privatlektioner i språk, datorer och vissa andra skolämnen (förutom dans, musik, sport och andra "nöjen"). Tokigt.
Klok son och kloka föräldrar!
Jag spelade fiol i 3:an och 4:an men slutade sedan. Jag ångrar nu att jag gjorde det och har undrat varför mina föräldrar lät mig sluta. Men man glömmer ju sådant som är jobbigt och min mamma har sagt att jag verkligen inte trivdes. Jag minns såklart att jag inte gillade läraren (hon var inte särskilt pedagogiskt och gick för fort fram för mig) men inte att jag tyckte det var så jobbigt. Men mina föräldrar kände säkert av vad som var bäst för mig just då och tog rätt beslut.
Ewa,klok son har du också;-)
Ingabritt, mest blir jar irriterad över att varje sak "kräver" flera gånger i veckan. Det borde inte behöva vara så. Alla vill ju inte bli proffs, da har bara roligt!
Har förstått att barn i andra länder har enorma schema efter skolan. konstigt.
Gunnar, tack. Man försöker ju:-)
Anna, F A T, svårt är det i alla fall att vara förälder i den situationen. Min store son spelade sax i 4 år sedan var det tvärstopp. Som vi bråkade och tjatade, till slut fick han sluta. Idag säger han till sin bror, vad du gör sluta ine....jo jo:-)
Lite synd, men klokt om man inte hinner. Musik har man annars glädje av hela livet, man kan gå med i nån studentorkester och annat senare.
Smart son du har - måste brås på mamma ;)
Kram
Anna-Lena
Hannele, han har kvar den enskilda lektionen och den med blåsensambeln, så det blir nog bra.
Anna-Lena, jo han gör nog det:-)
Smart son du har, de flesta andra hade bara fortsatt och kämpat ett tag och sedan slarvat bort allt utan att säga något.
Christer.
Tänk om en del vuxna kunde var lite klok som din son. Hoppas många läser det här ;)
Christer, jo vår son är lite utöver det vanliga. Tacksam för det!
Kristallina, sant. Jag brukar predika för en nära släkting att man kan stressa ihjälsig även om det är roliga saker man flänger emellan.
Grabben har alltid varit en klok kille. Kanske för klok.
Ewa, nog är det så.
Skicka en kommentar