måndag 4 maj 2009

Hur är det med kulturfolkets kulturintresse.....

Igår kväll hade Uddevalla Riksteaterförening säsongens sista föreställning på besök, Änkeman Jarl. Berit Carlberg och Hans Josefsson i huvudrollerna, men det var fler kändisar på scen. Göran Forsmark och Inger Nilsson till exempel. VI hade sålt många biljetter. Konstigt att det är de gamla klassikerna som drar. Föreställningen var helt okej, lite småputtrig och stundom riktigt rolig. Vi fick lite klagomål på ljudet så i pausen försökte vi säga till. DÅ hade de inget ljud med sig, de körde utan. Nåväl, de fick i alla fall order om att prata högre, hoppas det hjälpte! Satt det en enda hörselskadad i salongen har vi klagomål att vänta. Hur kan man göra så, när man med den här föreställningen vänder sig till en äldre publik? Mycket man inte förstår;-) Hela styrelsen fick engageras till att lämna ut blommor efteråt, det var massor! Förstod att Hans också har förankring här precis som Berit, det var många privata buketter.

Igår funderade jag också på var kulturfolket är på våra föreställningar!? Vi har t.ex. en hel kultur och fritidsnämnd som jag nästan utan undantag aldrig ser på någon föreställning. Vi delar inte ut gratisbiljetter. Jag vet att en del gör de, då vimlas det, men inte hos oss. Sedan undrar man ju över de som säger sig värna kultur, skribenter, teaterintresserade, andra föreningar mm. mm. Jag är allt lite förundrad. Att man inte går på allt är väl en sak, men något borde väl vara rimligt. Hur fattar man beslut om kultur om man är oinsatt och ointresserad?? Jag ställer mig frågan; Hur är det med kulturfolkets kulturintresse.....


5 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Hej Simone,
du har en helt befogad fråga, och lite träffad blir jag även om 10 mils bilkörning är en liten förklaring. Men när det gäller politiker, kulturombud på arbetspålatser och i skolan så tycker man att det borde ingå i jobbet.

I Norge har jag stridit för att dessa som gör en stort jobb för kulturen och konsten borde få något sorts "VIP"-kort så att de kan se så mycket som möjligt utan att ruiniera sig.

Det borde också ligga på kulturproducenterna att veta vilka personer det handlar om så att de får lite specialinformation, kanske inbjudan till repetitioner och förberedelser osv. Allt för att hålla lågan vid liv.

Tyvärr är det väl också så att många söker sig till politken för att bli politiker i första hand och kultur-, skol-, näringspolitiker i andra hand.

Med en maktfullkomlig valberedning kan man effektivt styra politiken till förfång för demokratin.

Fritt ur hjärtat sa...

Anders, egentligen är det oviktigt varför man blir politiker, det gäller ju att axla manteln och ta den nämnd man tilldelats.
Lustigt att du känner dig träffad, du fanns inte i mnina tankar när jag skrev.

Annaa M sa...

För mig känns nog Änkeman Jarl som något mossigt om man nu inte gjort någon uppfräschning av hela konceptet. Typiskt något som man från storstaden tror ska gå hem i den sk landsorten där folk inte är så kulturella. Men jag förstås till fullo frågan! Jag bodde ju i staden några år, jag tror jag har nämnt för dig den gången jag kom till Östrabo och trodde jag hade tagit fel på dag för garderoben var nästan tom. Men det var inget fel, bara en föreställning i världsklass av Cullbergbaletten!

Det där är 32 år sedan. Inget tycks ha hänt. Kultureliten tyckte då det var för simpelt att gå till Östrabo för att se god kultur, trodde inte Riksteatern kunde åstadkomma det. När det var Hagge-revy eller operett blev det fullt ändå, utan dem. Kultur är svårt.

Fritt ur hjärtat sa...

Anna, det har tack och lov ändrat sig en del. När Göteborgsoperan är här på besök blir det ofta bra med folk. Änkeman Jarl är ju en av de 12 föreställningar vi haft de senaste 12 månaderna så om man inte gillar den kunde man valt något annat. Kultur borde inte vara svårt och för dem som är i kultursvängen borde det vara givet att hålla sig uppdaterad och hänga med. Hur vet man alls annars vad man beviljar pengar till......

Anders Nilsson sa...

Jag går med ett ständigt dåligt samvete, för mig har det alltid varit viktigt att se vad mina kollegor gör och att besöka museer och utställningar och därför kanjag känna mig träffad när jag varit frånvarande. Inte konstigare än så. Me när det gäller politiker så har du ju rätt man ställer upp. Jag menar dock att det finns en fara i detta, att intresset för saken underordnas intresset för partiet. Då blir det fort märkliga prioriteringar.