De arbetslösa som inte vill göra rätt för sig läser vi om nu. Arbetsförmedlingen som inte ställer tillräckligt höga krav och tvingar dem. Till vad är lite oklart. Karriärsbyte, eller flytt, eller kanske både ock?! Jag slås varje gång av samma fråga. Varför ska vi flytta runt de arbetslösa? Finns det platser som saknar arbetskraft??
Att flytta folk är ett ingrepp så nära övervåld man kan komma. Vem är det som ska flytta? Om ena föräldern i en familj blir arbetslösskall hon/han flytta då? Ifrån sin familj? Eller dra upp familjen med rötter, etablerade skolor, kompisar, sociala nätverk och dagis. En förälder riskera väl att ändå bli arbetslös, inte är det givet att båda lyckas byta.
Eller ska barnfamiljer slippa det här? Vi flyttar bara på ensamstående. Fundera då på hur det är att som singel, ensamstående, att lämna vänner, släkt och familj, för att ensam bygga upp det igen. Kanske är behovet av vänner och familj ännu större när man är ensam? Jag ser en uppenbar risk för utslagning. Att skaffa nya vänner i vuxen ålder är inte helt lätt.
Nu var det ju inte livssituationen problemet rörde, utan arbetslösheten. Frågan måste bli, om det inte finns arbetslösa att rekrytera på närmare håll? Arbete det inte krävs utbildning för är inte såvärst många och det borde finnas arbetskraft på närmare håll än att folk flyttar land och rike runt. Vi ska ha klart för oss att högutbildade med specialtjänster, flyttar på sig frivilligt.
Det vi pratar om är alltså lågstatusarbete. Man måste också fråga sig hur långt man ska flytta. Ska man ha dubbelt boende och veckopendla? Är det 10 milsgräns så man kan dagspendla. Jag känner folk som jobbar i Norge, jag känner folk som jobbar i Trollhättan och Göteborg, men bor i Uddevalla. Folk som alltså utan straff och sanktioner från Littorin sökt sig till jobb. Det är jobb som kräver utbildning. Sjuksköterskor, snickare, lackerare för att nämna några.
Jobben man möjligen skulle kunna flytta för, de som inte kräver utbildning, finns säkert folk på närmare håll som vill ha.
Om alliansregeringen inte dragit in resurser från Arbetsförmedlingen hade fler kunnat omskolas, vi vet att det kommer bristyrken. Om alliansen inte dragit ner på komvux hade säkert fler valt att omskola sig. Istället pratar alliansen om sanktioner för dem som inte flyttar. Det är att aggera som om arbetslösheten vore ett lokalt problem!
Fler skriver om arbetslöshet och politik.
Ola Möller
Helena Viita
Tord Oscarsson
PeterHultqvist
Thomas Hartman
7 kommentarer:
Om man menar lokalt med vårat lilla jordklot här i universum, så ja då är arbetslösheten lokal :-) :-)
Det är rena vansinnet det där att man skall tvinga folk att flytta från sina hemtrakter! Att dessutom behöve pendla för lågbetalda lågstatusjobb är ännu dummare!!
Har aldrig tänkt på att vi lackerare faktiskt kan få jobb lättare, har ju alltid haft turen att hitta ett jobb där jag bor :-)
Ha det gott i regnet!
Christer.
Crister, vi är överens:-)Man blir matt av dess ideliga hot.
Jag vet inte precis om lckerare har det lättare att få jobb, men de har en utbildning, i alla fall de jag känner. De har jobbat på Torslanda i många år och är utbildade, jag skulle inte kunna t.ex. Men jag kunde skrivit svetsare, som jag vet några är också.
På måndag lämnar vi bilen till lackering. Barnbarnet hade använt sin konstnärlighet på vår bil. Hade hittat en fin sten; jag kan väl få ta hem den farmor? Sen kom hon på den ljusa idén att använda den på vår bil.
Hoppas resultatet blir bra! Vad tror du Christer?
BiS
Ja du BiS, inte lätt att säga. Allt beror på hur skicklig lackeraren är. Hoppas att de fyller ut reporna som blivit och sedan lackera hela ytan och inte bara där skadan är. Allt hänger på hur snåla de är på försäkringsbolaget är jag rädd.
Christer.
BiS, Men OJ!
Där sa du något bra.
Ett ständigt flyttande efter jobb innebär ju att hela tiden tvingas lämna relationer - som hade kunnat bli livslånga.
Så nog blir det sociala nätverket lidande.
Vilket - som du skriver - kan vara väl så viktigt för singlar.
Men att flytta runt med barn; rycka upp dom från skolor och dagis; det kan ju bli oerhört slitigt.
Tänk om man dessutom har barn som kanske har särskilda behov av något slag; eller som inte så alldeles lätt finner sig tillrätta i en ny skolklass...
Livet går ju inte på räls för alla...
Jag har flyttat i hela mitt liv känn det som. Jag var 14 när jag flyttade hemifrån och sedan har vägen gått dit nyfikenhet och jobb har funnits. Med och utan familj, mera sällan när barnen varit i skolåldern, men likafullt.
Jag har aldrig upplevt det som ett tvång, de få gånger jag varit på arbetsförmedlingen så har de pekat ut platser där jobben funnits och bland dom har jag valt. Ibland. Vanligast har varit att jag funnit jobben själv, gått in och frågat helt enkelt, och nu mot slutet så har folk kommit till mig och bett mig om att jobba hos dom. Jag kan inte dra några slutsatser av min historia mer än att den är min. Efter mer än 20 boplatser, många upplevelser och vänner och bekanta överallt.
Skicka en kommentar