Jorden vi ärvde.

Någon recension kan det inte bli. Jag har aldrig tänk på att konst faktiskt går att recensera Det finns något för alla. Eva-Karin Krantz hade i sin utställning många alster som tilltalade mig, eller oss kanske jag måste erkänna.

Vi fick ett varmt mottagande av Lae, him self, som skulle sköta välkomnande och fylleriuppgiften. Alltså fylla vin eller cider i glasen. Han skötte det med den ära. Första gången jag minglar med ett vinglas mitt på dagen. Eva-Karin målar levande. Motiv som går att se vad det är. Allt med en väldig bredd, från detaljerade lamm där man ser nyfikenheten i ögonen till träden vid ån där man känner höstens kyla tränga sig på.

Blyerts, olja, tusch, och väv kunde ses. "Tema eftertanke" var helt fantastisk, som en aha upplevelse. Härliga färger och tydligt budskap.

"Vattendroppar på blad" var otrolig tycker jag. Så tydligt att det är droppar på en Funkia. Den hade passat så bra hemma hos mig. Egentligen är det dumt att nämna några, för allt var bra. Hästarna, korna, fåren, kalven, för mig som inte behärskar ens att få till en streckgubbe är det stort. Tänk att kunna skapa så.Jag hoppas det kom många besökare den här helgen, så att fler fick tillfälle att ta del av "Jorden vi ärvde". Tack snälla familjen Krantz som öppnade den här möjligheten.

Från Uddevalla var vi väldigt nöjda med trippen. Först Alingsås, därefter utställning, avslutningvis pizza i Bollebygd där ingen av oss varit förut.