När jag kommer upp i talarstolen får jag tunghäfta. SKIT! Varför gör jag på detta viset?! Måste vara sammanhanget jag är obekväm vid. På Östraboteatern kan jag stå på scen framför 500 personer och prata men här fungerar det inte framför 35.
När jag går tillbaks vet jag inte ens om jag fått sagt det jag ämnade eller om jag bara svamlat. PINSAMT!!! Har ingen aning om hur jag löser detta som faktiskt blir ett problem. Ingen lyssnar på en som svamlar, inte heller blir man tagen på allvar. Om jag kunde lära mig hålla tyst!
11 kommentarer:
Är det inte Studieförbundet som gör reklam nu för kurser i att tala?
Kanske det skulle hjälpa?
Oj, detta är jättevanligt. Man behöver inte alls svamla utan kan vara helt tom efter ett bra inlägg också. Det är bara att träna. Du är duktig som går upp i talarstolen, fler borde göra det.
Och vem i församlingen kan ta sig rätten att vara smartare, modigare och duktigare än vad du är?
PS. I mitt första apelltal stog jag bara och fnittrade i micken och fick inte bort den fr. ansiktet. Kram
Ewa, bättre upp... Jag har MVG i det! Läste en KY-kurs i kommunikation, där bland annat att tala inför grupp ingick. Inte hjälper det...
Helen, tack snälla du för tröst och uppmuntran! Det är en läskig känsla att inte veta vad som blev sagt. Någon på första bänk log uppmuntrande och viskade bra, men just nu känns det som om det var av medlidande...Bästa är säkert att inte ge sig, att försöka igen och igen. Jag tror tyvärr rätt många i församlingen tar sig rätten att vara både smartare och annat!....
Simone,
Var inte så Jantig!
Du skötte dej säkert alldeles utmärkt!
Loa, om du visste vad jag önskar jag kunde låta bli.
:) - Jag känner igen mig lite faktiskt! :)
Ulla
Ulla, säkert är det vanligt.
Vet känslan. Oj vad jag vet känslan och jag kan bara hålla med om att den är vidrig. Lika vidrig som den är härlig när man lyckas.
kram
Peter, det är en evinnerlig tur att man har den andra känslan också!! Tack för att du påminnde mig om det.
Tips, när du står däruppe så ska du bara rikta till en bestämd person i rummet, börja där och flytta fokus till en annan när du har kontrollen.
Börja aldrig en mening med öh eller paus, säg första ordet eller de två första sedan kan du "lufta" och folk kommer attt bara se dig och bara lyssna på dig.
Anders, tack, jag vet. Kanske var det där det brast. Vad vet jag, min mentor tittade i papper och höll på med annat när jag sökte ögonkontakt. Skulle tittat på någon annan kanske. Jag har koll på hur man ska göra, problemet är att kropp och hjärna inte riktigt samarbetade...
Skicka en kommentar