Socialbidragstagarna ökar mångfalt. Har vi råd med Kultur och Fritid då? Frågan ställs allt oftare. Jag undrar om vi har råd att låta bli. Konsekvenser är sämre öppettider och färre personal på bibliotek, badhus, bowling och fritidsgårdar. Eller ännu värre, färre bibliotek med färre böcker och aktiviteter. Stängda fritidsgårdar. Sämre skötta kommunala badplatser. Dyrare avgifter på Kulturskolan, bowling och badhus. Minskade anslag till föreningar slår också hårt. Medlemsavgifter blir dyrare, träningstider färre o s v.
Föreningar i Uddevalla gör ett enormt arbete, ofta till redan låga anslag. Det finns föreningar som sköter sjöar, stugor, spår och leder. Det finns handikappföreningar för en mängd olika funktionsnedsättningar. Pensionärsföreningar som bedriver friskvård och annan viktig verksamhet. Teaterföreningar som låter människor agera och föreningar som tar kultur till staden. Det finns föreningar som sköter gamla hus, som vårdar kulturarv och ser till att allmänheten kan ta del av dessa skatter. Det finns otroligt mycket föreningar och alla har lika stor betydelse för att det sociala skyddsnätet runt om oss fungerar. När någon blir arbetslös är det skönt att allt annat är som vanligt. Att inte det drabbar även fritiden, att man kan fortsätta som förut. Antingen det är att hänga på en fritidsgård, spela schack eller gitarr, dansa balett eller simma.
Jag menar att kultur och fritid är en viktig del av ett fungerande samhälle. Ett samhälle vi ska kunna lita på och ta del av i vilken ålder eller situation i livet vi än är. Kultur och fritid är allt det där som människan frågar efter. Frågan är om vi har råd att avstå??
2 kommentarer:
Instämmer!
Loa, tack, det här är sånt man glömmer. Men med neddragningar i den sektorn blir drabbade dubbelt.
Skicka en kommentar