måndag 16 november 2009

Jag lever och vågar titta framåt.

Vi lever båda, mormor och jag. Fick fatt i personal idag och nu ska de be sköterska, doktor titta på medicinlistan och faktiskt fundera på problemet. Jag fick också tipset att trycka på mormors larm nästa gång jag inte hittar någon personal. Tänk det tror jag att jag ska göra.

Jag fördrev förmiddagen och gjorde mig upptagen. Skönt att ha annat i hjärnan. For till jobbet och inte mindre än 2 från facket dök upp för att stötta. Nu blev det inte så farligt. De vill göra en arbetsförmågeundersökning. Först då kan de söka i rätt "spectra" av tjänster och möjligheter. När jag sa att jag var klarsynt och räknade med att bli uppsagd så småningom suckade personalsekreteraren och sa,- när du säger det så ser det ju inte lysande ut.

Jag grät inte. Jag kände mig kaxig idag. Just nu tror jag att jag gråtit klart. Om jag får arbetsförmågan bedömd ger det mig en chans att komma vidare. Jag måste erkänna, att till min förvåning inser jag att jag inte är rädd! Skönt, jag känner äntligen att jag lever och vågar titta framåt.

9 kommentarer:

Lena sa...

Skönt att du inte blev uppsagd. Hoppas de hittar något vettigt som du kan göra och klarar av.
Kram

Marianne sa...

Hoppas nu att den där bedömningen går bra och att de hittar ett passande jobb till dig. Nog borde väl det finnas på ett stort sjukhus, kan man tycka.

Och bra att du ordnar det för din mormor. Det är inte lätt när man blir gammal, man måste ha anhöriga som ser till att allt är som det ska.

Kram till dig!

Marianne sa...

Glömde säga: Så fint du har gjort det här!

Monica sa...

Det var så längesedan jag tittade runt bland bloggarna och vad paff jag blev nu, din blogg ser ju helt annorlunda ut, jättefin!

Annika sa...

OJ, vad fint du gjort på din blogg...
MÅ de hitta ngt åt dig på det stora sjh.
Tur att du är en snäll dotterdotter som ställer upp för mormor.
Håller tummarna!
Kram!

Saltistjejen sa...

Vad fin din blogg är nu! Du har gjort om!
Hoppas verkligen att et blir bra med både mormor och jobbet. Men det kåter bra att du känner tillförsikt nu!
Kram!

Fritt ur hjärtat sa...

Lena, De kan väl inte säga upp mig innan juni tror jag. De försöker säkert lösa situationen fram tills dess, sedan ligger jag pyrt till.

Marianne,jag hyser inga större förhoppningar att få en annan tjänst på huset. Men om jag blir bedömd på rätt sätt kanske jag slipper stå till arbetsmarkandens förfogande i hela landet för 100 %. Man kasnke säger som jag tror 50% administrativt, eller nåt liknande. Det ger mig lite mindre ångest.
Jag är rätt nöjd med hur det ser ut nu, roligt att förnya sig;-)

Fritt ur hjärtat sa...

Monica, ja jag har saknat dina inlägg. Skönt att se dig!


Annika, nja att de hittar något är nog rätt kört, men man ska aldrig säga aldrig. Det är en enorm omstrukturering just nu. Många riskerar att få gå, friska...
Jag behövde ombyte, det blev bloggen;-)

Saltis, Japp här har ägnats många timmar åt att göra om! Kul.
Det blir som det blir, bara mormor får det lite lugnare är jag nöjd. Blir jag uppsagd löser det sig, det gör det ju alltid....

Mitt i livet sa...

Så skönt att läsa om dagens möte! Gott att du kände dig stark, fortsätt med det!