Att alltid tro det värsta.

Försökte välja ost när telefonen ringde. Ljudet i en matbutik är relativt högt så jag hörde inte riktigt. Något om sonen slag och huvud. Min erfarenhet säger mig att lärare ringer när det varit bråk och problem. SÅ jag stönar högt--
VAD SÄGER DU?! HAR HAN SLAGIT NÅGON I HUVUDET?!
Nej han har slagit i huvudet.
Åh.... skammens rodnad spred sig över kinderna.
Bulan i pannan är präktig och färgglad. Huvudet värker och han kan inte böja sig framåt, då bultar det. Bestämde i morse att han får stanna hemma idag. Sitta lutad över en bänk med böcker verkar inte så lyckat.
En hel vecka i sjukdomens tecken. Allt jag skulle gjort har jag fått skjuta till nästa vecka. Anser mig någorlunda frisk nu i alla fall. Kanske till och med går på den där festen ikväll, det har varit tveksamt.
Nu ska jag servera lillkillen frukost, kanske lite fjäsk kan döva mitt samvete för att jag alltid tror det värsta.