Som att cykla.

Ibland blir det bäst när man inte har lust. Vis av den erfarenheten gick jag på festen igår. 40 minuter innan det var dags bestämde jag mig. Färgglad för att lätta upp min egen stämning. Med andra ord hade jag inga förväntningar. Mingel, glögg och massa folk att hälsa på. Följdes av en lättare dansintroduktion. Bugg. Då föddes tanken att det kanske går. Hur många år är det sedan jag dansade tro? 3-4-5, jag vet inte riktigt, men det är en av de stora sorgerna, att inte kunna dansa längre.

Jag spanade, ha ha, nästan som förr i världen, in vem som kunde dansa. Om benen inte håller måste det vara en kavaljer som fixar det. Inga problem jag fann honom direkt:-)

Efter övningsdansen var det mat. Hamnade vid ett trevligt bord där samtalen flöt lätt. Det är verkligen roligt att lära känna fler människor i den här organisationen. Namn får ansikte o s v.

När dansen väl började satt jag och gruvade mig lite. Samlade mod och bjöd upp den utsedda mannen. Förklarade kort och han lovade vara försiktig Några skälvande steg innan oron släppte och jag insåg att det höll. GUD SÅ HÄRLIGT. Stegen sitter, jag vågade, jag kunde. Ont som F...n gjorde det, men det var det värt. Du kan ju dansa sa han förvånat. Ja tydligen, kanske det är som att cykla, det liksom sitter där. Många var det som efteråt var glada för min skull. Det blev bara en dans, men det blev en dans. Herre gud, det blev en dans!

Bild från googel bildsök.